KRÖNIKA. – Vi har en särskild meny för hembiträden, sade kyparen på Granja Azul, Blå farmen, i Lima.

Morgana Vargas Llosa, dotter till Perus mest berömde författare, blev paff när hon erbjöds att beställa en billigare rätt till sin nana, hembiträde.

Dagen efter besökte kvinnorna den flotta Country Club de Villa, inklämd mellan fattigkvarter och den steniga Stilla Havs-stranden i södra Lima.

Den gången sade kyparen sade att Vargas Llosas nana inte fick äta i huvudmatsalen.

Hembiträdet och hennes dotter hänvisades till en mindre matsal där klubbmedlemmarna inte skulle behöva se dem.

Sällskapet lämnade klubben i protest.

Alla har en
I Limas medel- och överklasskvarter är det en självklarhet att ha en nana.

Ofta bor la nana med familjen och sliter från gryning till skymning med det som i Sverige har kommit att kallas ”hushållsnära tjänster”: tvätta kläder, laga mat, städa och passa barn.

De allra flesta nanas har flyttat in till Lima från den fattiga landsbygden i jakt på ett bättre liv.

Diskriminering?
Morgana Vargas Llosa skrev ett argt brev till dagstidningen El Comercio där hon anklagade Blå Farmen och Country Club för diskriminering.

Föreståndaren för Country Club hävdade att kyparen hade ”misstagit” sig. Hembiträden får visst äta bland de övriga gästerna.

Ursäkten från Blå Farmen var desto mer talande.

”Vi har en barnmeny som innehåller kyckling, potatis, läsk och glass. Våra gäster beställer ofta barnmenyn till sina hembiträden, så kyparen trodde att det var en meny för nanas”, förklarade restaurangchefen.

Skillnad på folk och folk
Limas kypare måste lära sig att inte göra skillnad på gäster och gäster.

Men först måste stadens borgerlighet lära sig att inte göra skillnad på familjemedlemmar och nanas när det är dags att beställa middag – även om det kostar några pesos extra.

Martin Garat
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn