”jag råkade/ snudda vid dej/ en sen natt för länge sedan/ och vad jag minns/ hade du druckit för mycket/ och var ledsen över att du glömt bort namnet/ på den som sytt den här världen/ jag tror inte jag var ute efter/ att trösta dej/ jag hade annat i tankarna/ men jag sa att någonstans måste/ nålen ligga kvar/ och varje gång vinden skakar tag i marken/ kan du se den här nålen kastas upp i luften/ och slå ned/ som en hisnande kort bländande blixt/ flera mil bort härifrån”