A-kassans regler tvingar henne lämna arbetslivet

Under år av sjukdom betalade Anna troget in alla avgifter till a-kassan. Men när hon var redo att försöka arbeta igen hade hon ingen rätt till ersättning.

– Ett oerhört svek.

På annat sätt kan Anna inte beskriva det som hänt henne och andra långtidssjuka.

Anna, som i grunden är undersköterska, arbetade på ett stort sjukhus i Stockholmsområdet när 1990-talskrisen slog till. Hennes tjänst drogs in, och Anna började arbeta med ekonomiadministration.

– Jag slet som ett djur och lyckades bringa ordning i klinikens röriga ekonomi, berättar hon. Till slut gick det inte längre. En dag 1994 säckade jag ihop framför datorn.

In i väggen på nytt
Efter en tid tvingades Anna, på grund av ytterligare omorganisation, lämna även det arbetet. Hennes nya uppgifter var inom personaladministrationen.

– Vi skulle ha varit två och en halv person på den tjänst som jag skötte ensam.

Anna kom tillbaka till arbetet i omgångar, men gick i väggen på nytt. Hon fick diagnosen utmattningssyndrom, som bedömdes vara arbetsrelaterat, och var ibland så dålig att hon inte klarade att åka tunnelbana till sina krissamtal.

Sedan 2003 har Anna varit sjukskriven på heltid. Men hon har inte velat släppa hoppet att hon någon gång ska komma igen. Och avgiften till Kommunals a-kassa har hon betalat troget i alla år. Hur många tusenlappar det blivit under åren vill hon inte ens tänka på.

– Jag har kämpat för att få ade-kvat rehabilitering, säger Anna. Men vad jag än föreslagit har försäkringskassan tyckt att det varit för dyrt.

Överklagade
För två år sedan beslutade försäkringskassan om permanent sjukersättning på heltid (det som tidigare hette förtidspension). Men Anna överklagade beslutet i länsrätten – för utan försök till rehabilitering ville hon inte ge upp.

– Facket hade svårt att förstå det, berättar hon. Det vanliga är ju att folk överklagar när de nekas sjukersättning.

Försäkringskassan backade. Anna fick tidsbegränsad sjukersättning, ett sätt att hålla dörren till arbetsmarknaden mer öppen. Och kampen fortsatte.

Anna hade kontakt med Starck och Partner, ett företag som hjälper människor att ställa om till nytt arbete. I våras ansåg Annas handledare Nils Pettersson att hon skulle kunna pröva på att arbeta.

– Efter arbetsprövning kunde arbete på halvtid vara en realistisk målsättning, säger Nils Pettersson.

Utan ersättning
Men Nils Pettersson upptäckte att över fem år hade gått sedan Anna arbetade senast. Därmed skulle hon inte ha rätt till ersättning från a-kassan om hon kom tillbaka till arbetsmarknaden.

Trots politikernas tal om arbetslinje och drivkrafter för arbete möttes alltså Anna av det motsatta. Genom att försöka arbeta riskerade hon att bli utan försörjning. För om det visade sig att hon klarar ett arbete, låt vara ett lätt jobb, så skulle försäkringskassan friskförklara henne. Och som arbetssökande skulle hon inte få ett öre från a-kassan.

Anna är medveten om att hon är mycket sårbar, och att arbetsmarknaden är svår för en 57-årig kvinna med lång sjukskrivning bakom sig. Ställd inför risken att plötsligt stå helt utan inkomst gav hon till slut upp. Från november i år har Anna permanent sjukersättning på heltid.

– Jag har jobbat hela mitt liv och känt oerhörd arbetsglädje, säger hon.

– Det är inte roligt att sluta ett långt arbetsliv på det här sättet. Jag hade mer att ge. Men det fick jag inte visa.

Fotnot: Anna heter egentligen någonting annat.