Vi känner inte igen oss i facket
Jag är en före detta facklig förtroendeman inom Elektrikerförbundet som tycker att något har blivit sjukt inom fackföreningsrörelsen. Varför känner man inte igen sig? Vad är det som händer?
Under min tid som aktiv försökte jag åtminstone kolla framför allt vad mina arbetskamrater tyckte annars fick man gå på ”magkänslan”. Jag erkänner att jag tyckte att det var jobbigt att sitta på till exempel centrala representationsmöten och gå emot förbundsledningen i en fråga, men det var alltid lika skönt när man kom hem och mötte sina arbetskamrater. Man kan fråga sig hur många som sitter på sådana möten och glömt vilka de representerar.
Negativt
När man frågar folk vad de tycker om det nya EU-fördraget är man väldigt negativ eftersom man vet så lite. Om man läser i LO-Tidningen vill fyra av fem stoppa fördraget. Men sen får man också läsa att både LO och socialdemokraterna vill ha det nya fördraget.
Wanja Lundy-Wedin hänvisar till demokratin för hon har gjort precis som kongressen beslutade, och hon bedyrar att hon gjort allt för att ändra beslutsordningen inför riksdagens beslut. Jag är övertygad om att det hade gått om man bara hade velat. Om 80 procent av LO:s medlemmar vill stoppa fördraget så vore det väl f-n om man inte skulle kunna sätta sådan press på regeringen att de ändrade sitt beslut.
Tappat förtroende
Det är väl klart att det ser konstigt ut om man ena gången säger ja men då som ordförande i Europafacket och sen säga något annat som ordförande i LO. Det är som en kollega sa att jag tror på saken men har tappat förtroende för mina representanter.
En annan sak som gör att man blir misstänksam är, vart tog den massiva informationskampanjen vägen? Socialdemokraterna sa i ett tidigt skede att beslutet om Sverige ska säja ja till det nya fördraget var en fråga för riksdagen och inte för en folkomröstning, men för att alla skulle känna sigtrygga skulle svenska folket ha fått riklig information innan beslut togs i riksdagen.
Många frågor
Det är flera saker man kan undra över: Var ska de fackliga tvisterna avgöras i framtiden – i Arbetsdomstolen eller i Bryssel? Om man ska ha gemensam energipolitik kan då Bryssel besluta att Sveriges älvar måste byggas ut eller att vi har de bästa förutsättningarna att ta hand om EU:s kärnavfall, eller?
Om socialdemokraterna tycker att det är bra att EU får större makt varför väljer man då att skicka ner en EU-kritiker till Bryssel nästa år?
En vilsen medlem