Hårdare tider i Göteborgs hamn

Kranförare Lennart Larsson hanterar postpanamakranen med stor precision. Upp till 70 ton lyfter den i taget.

REPORTAGET Det hejas och småpratas i korridorerna inne på Rivö, rastbyggnaden i Skandiahamnen i Göteborg. Män i övre medelåldern tycks utgöra en majoritet och trots att över 600 jobbar här verkar alla känna alla. Kanske är det alla år av facklig kamp som fört dem samman – eller så är det bara identiteten som hamnarbetare som bidrar till en stark gemenskap.

Vid en första anblick verkar hela gänget bestå av samma skrot och korn, men skrapar man lite på ytan dyker det upp antikhandlare, lärare, bibliotekarier och sjuksköterskor som sadlat om eller jobbar extra som hamnarbetare.

I klungor samlas de vid schemaraderna som är snyggt uppnitade på anslagstavlan. På ett sätt utgör de navet i verksamheten. Det krävs ett sinnrikt system med ordentliga scheman för att få hamnen att fungera 24 timmar om dygnet året runt.

– Du kan få ett schema i handen för 38 veckor framåt där inte en vecka ser likadan ut. Det ställer krav på att familj och vänner accepterar de minst sagt skiftande arbetstiderna, säger Peter Annerback, ordförande i Hamnarbetarförbundet i Göteborg, Hamnfyran. 

Flexibel
Inne i fikarummet sitter Frank Lundh, 55 år, och en av hamnens 200 blixtarbetare. Han ingår i ett av arbetsmarknadens mest flexibla arbetslag, ett lag som är skräddarsytt för att passa den oregelbundna arbetsbelastningen i en hamn. För dagen jobbar han i tomparken som tar emot och lämnar tomma containrar.

Nästa dag har han jobb i Älvsborgshamnen som rampvakt. Då står han på fartygets ramp och dirigerar trafiken.

Men efter det har han inte en aning om hur han ska jobba. Efter arbetsdagens slut går han vant till den lilla informationscentralen inne i fikarummet. Efter 30 år i hamnen har han sina klara rutiner. ”3722 är mitt nummer” funderar han medan han skrollar ner på dataskärmen. ”Nä, minsann, inget jobb på måndag” utbrister han lätt besviket. Genom ett telefonsamtal till schemaläggarna får han reda på att han är 37:e personen på tur för att få jobb; en ganska omöjlig situation.

– Man kan säja till att man vill bli uppringd på morgonen om det blir många sena avhopp. Men det gör jag oftast inte, säger han.

Oplanerat
Han kan aldrig planera något. Eller kan han planera allt. Beroende på hur man ser det. I goda tider med mycket jobb kan det vara mycket bra i blixtkåren för då går det att välja och vraka bland jobben. Utan avtal är arbetarna i kåren inte bundna att jobba mer än de själva vill.

En semesterresa eller annat kan således planeras in när som helst. Timlönen är hög, vilket gör att det inte går att jämföra med en timanställning i exempelvis vården. I hamnens blixtkår är det inte ovanligt att folk blir kvar i 30 år. Men det har sina baksidor också.

– Det är osäkert. Jag skulle ha föredragit att vara fast anställd om det hade funnits lediga tjänster. Men jag är inte missnöjd som blixtarbetare heller. Under alla dessa år har jag varit med när konjunkturen vänder. För de unga är det värre nu när jobben minskar. Det blir en ständig oro, säger han.

Systemet påminner om daglönarnas arbetsvillkor i hamnen för 30 år sedan, även om mycket har hänt.

– Blixten fick inte ens komma in i fikarummet på den tiden. Statusen har höjts, säger Peter Annerback, från Hamnfyran. 

Yrkesstolt
Det finns en stor yrkesstolthet i att vara hamnarbetare.

– Personalomsättningen är extremt låg, även bland tjänstemännen, säger Cecilia Carlsson, pressansvarig på Göteborgs hamn.

Kranförare Lennart Larsson befinner sig 40 meter upp i en containerkran. Han sitter framåtböjd i en inglasad hytt där han med enorm precision griper tag i en container långt nere, lyfter upp, föser fram och placerar den på det väntande lastfartyget. Kranen vajar kraftigt när en 70-tons container baxas fram.

Blir du inte åksjuk?

– Nej, men nacken tar stryk eftersom jag måste sitta framåtböjd hela tiden. Efter en och en halv timme går jag ner och tar paus, mer än så orkar man inte, förklarar han.

Lennart Larsson har även han jobbat 30 år i hamnen, varav sju som kranförare.

– Jag trivs och lönen är bra, säger han och måttar in ytterligare en container på fartygsdäcket.  

För att bli en bra kranförare krävs utbildning och träning. Nyanställda övar sina färdigheter i en kransimulator på marken innan det är dags för höga höjder.

Teamwork
I anslutning till kranföraren jobbar en tallyman som registrerar godset och via radio talar om var på fartyget lasten ska placeras. På däck finns andra som tar emot containrarna. Arbetet sker i team och vissa tycker inte ens det behövs en förman.

På väggen utanför fikarummet på Rivö sitter lappar som vittnar om att det stormar under ytan i Göteborgs hamn. En del handlar om det dåliga samarbetet mellan de två fackförbunden i hamnen, Transport och Hamnarbetarförbundet. Men det mesta speglar hamnarbetarnas kamp mot ledningen. 

– I går slutade ett skift att jobba en och en halv timme innan arbetstiden var slut. Det finns en tröskel för hur mycket man tar, säger Peter Annerback. 

Då hade hamnens förhandlingschef satt upp en lapp på anslagstavlan som meddelade att arbetsdagarna förkortas med 0,75 timmar per vecka och det gör att sex lediga dagar per år försvinner. ”Dessutom har jag sagt upp den s.k. övertidskronan (763:-), som faller ut för övertidsarbete efter det sena skiftet”. Transports ordförande i Göteborg, Patrik Östbjerg, hade fått samma meddelande via e-post.

– Det är en väldigt konstig situation. Normalt sätter man sig ner och förhandlar, nu får vi ett meddelande om att avtalet redan sagts upp, säger han.

Svårare förhandlingsläge
Både Patrik Östbjerg och Peter Annerback tycker att förhandlingsläget för fackföreningarna har blivit svårare de senaste åren.
 
&ndash
; De har ju till och med officiellt sagt att de ska vara hårdare mot oss. Förut var det självklart att höra vad vi tycker, nu kör ledningen över oss gång på gång, säger Peter Annerback.

Transport sitter just nu i förhandling med Göteborgs hamn, som vill att 11 av 18 helgdagar ska utgöra ordinarie arbetstid. Tidigare har de röda dagarna skötts på frivillig basis, men ledningen vill ha en garanti för att det verkligen finns folk som jobbar.

– Jag har frågat om det någonsin varit problem med att någon helg inte täckts upp och fått svaret att det har det inte varit. Ändå kräver man en garanti, det gör medlemmarna upprörda, säger Patrik Östbjerg.

Utdragen strid
Striden kring de röda dagarna har pågått länge. Hamnarbetarförbundet sitter inte med i förhandlingarna utan har i stället utlyst en rekordlång strejk samtliga röda dagar fram till 2011.

– Det är en problematisk situation, sammanfattar Patrik Östbjerg. 

Hamnarbetarförbundet är traditionellt ett stridbart fackförbund som står utanför LO. Det organiserar omkring 80 procent av hamnarbetarna. Transport är däremot det förbund som skriver kollektivavtalen och är bundet till fredsplikt.

– Vissa tror att det är några få ur Hamnfyrans styrelse som driver fram krav. Men det är tvärtom. Våra vanliga medlemmar är tuffa och gubbarna blir skitsura när någon kommer och styr för mycket över deras arbete, säger Hamnfyrans Peter Annerback.

FAKTA / 100 anställda får sluta
Den sjunkande bilförsäljningen slår till även mot Göteborgs hamn. Minskade godsflöden av bilar, bildelar, papper och annat gods gör att bolaget drar ned på personal. I första hand med naturliga pensionsavgångar och minskad användning av tillfällig personal, till exempel blixtkåren. Anställningsstopp råder sedan några veckor. Uppsägningar kan inte uteslutas.

FAKTA / Hamnarbetarna är män
I Göteborgs hamn är 6 procent av arbetarna kvinnor, 94 procent män. Medelåldern är 46 år
En anställd tjänar 23 920 kronor i månaden, plus ob-tillägg.
De som hoppar in i blixtkåren tjänar 138 kr i timmen. De får 50 procent extra efter klockan 16 och 100 procent efter klockan 18 samt på lördagar. 150 procent på söndagar. 200 procent vissa röda dagar.