/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2008/tereseriksson3908.jpg
Terés Eriksson ger nu rådet till alla: Se över försäkringar och vem som står som förmånstagare.
 

DINA FÖRSÄKRINGAR När Terés Erikssons mamma dog föll hennes tjänstegrupplivförsäkring ut med 246.000 kronor. Men det var inte Terés namn som stod som betalningsmottagare – det var den man som mamman hade bott ihop med 25 år tidigare.

– Uppdatera alltid vem som är förmånstagare i era försäkringar, uppmanar hon nu.

Terés Eriksson jobbar på LO-distriktet i Jönköping. När hon anställdes i februari förra året gick hon igenom sina egna försäkringar. Hon kontrollerade att bara sonen Jesper stod som förmånstagare och hon rensade bland privata försäkringar när nu fackens försäkringar täckte mycket. Men hon tänkte inte på sin mammas försäkringsskydd.

Mamman Anette Eriksson, som jobbade som tandtekniker i Mariestad, hade fått beskedet om bröstcancer redan år 2000. Hon opererades och var länge tillbaka på arbetet.

Snabbt förlopp
Men i december 2007 kom beskedet att hon åter drabbats av cancer.

– Den här gången gick det fort. Redan i februari dog hon, berättar Terés.

När alla papper var klara stod det klart att Anette Eriksson hade en tjänstegrupplivförsäkring genom sin anställning. Och eftersom hon var så ung när hon dog, bara 51 år, föll försäkringen ut med hela sex prisbasbelopp, det vill säga 246.000 kronor.

– Och som dödsbodelägare öppnade jag kuvertet när det kom. Men där stod inte mitt namn.

Laglig rätt
Terés kände i stället igen namnet på den man som mamman sammanbott med när hon själv var riktigt liten.

– Det var fruktansvärt jobbigt. Hemskt. Jag visste ju inte någonting om honom eller var han fanns nu.

– Det var en man som jag inte sett sedan jag var fem år och som inte heller mamma hade haft någon kontakt med under hela denna tid, säger Terés Eriksson.

Sedan hon fått klart för sig att det inte fanns någonting att göra, att ingen annan än mammans före detta sambo hade laglig rätt till pengarna, tog hon mod till sig och kontaktade honom.

Detektivarbete
– Men jag fick först göra ett riktigt detektivarbete och leta rätt på honom.

Han bodde i Värmland, var sedan länge gift och hade vuxna barn.

Samtalet var jobbigt, men reaktionen glädjande.

– Han sa: ”De där pengarna ska ju inte jag ha, hur ska vi göra nu?”

– Han ville skriva över rättigheten på mig och intyga att han avstår pengarna, men det gick inte juridiskt, säger Terés.

Unikt fall
Den enda möjligheten var att han hämtade ut pengarna och satte in dem på Terés Erikssons konto.

– Och det gjorde han. All gåvoskatt och arvsskatt är ju borta nu så inga pengar försvann på vägen.

– Men enligt både försäkringsbolaget och begravningsfirman är det unikt att någon frivilligt avstår pengar så här.

Mötet med mammans före detta sambo blev därför ett bra möte.

– Vid gravsättningen i somras var vi förbi och åt middag hos honom, men han tyckte inte det var något speciellt han gjort. Det är en redig människa som tycker att rätt ska vara rätt. Men när man hör alla andra historier så är det klart jag är tacksam.

Extra titt
Nu missar Terés Eriksson aldrig ett tillfälle att uppmana andra att se över sina försäkringar. Och att ta en extra titt på vem som egentligen står som förmånstagare om något skulle hända.

– Speciellt när man är ung är man inte särskilt intresserad, man kanske tar en försäkring och tänker inte mer på det.

Och pengarna hon fick kom till användning.

– Ja, jag använde pengarna till begravning och minnesstunder, och till att lösa upp mitt billån. Som ensamstående långpendlande mamma var det mycket välkommet. Jag hade egentligen inga marginaler alls just då.