Vi lever i en medelklassdiktatur, alltså en formell demokrati marinerad i medelklassvärderingar. Men trots att Sverige omstruktureras för att möta det samhällskiktets behov och deras intressen dikterar mediernas dagordning, är det tydligen en stackars utsatt grupp.

Hur ska man annars tolka det uttalade politiska fjäskandet för dem? Föreställningen att Sverige bara består av en jättemassa medelklassare som måste ha morot, och ett sorgligt gäng i så kallat utanförskap som bör få pisk kan bli ödesdiger. Om två år kan Sverigedemokraterna sitta i riksdagen.

Alla som har någon sorts verklighetskontakt vet hur oerhört mycket skitsnack om invandrare som florerar i folkdjupen. Det mesta tror jag fungerar som socialt smörjmedel – ungefär som att prata väder. Men om någon politiskt kraft lyckas exploatera det som väljarröster ligger vi risigt till.

Sverigedemokraterna vinner över väljare från socialdemokraterna
Enligt journalisten Mats Wingborg, som tillsammans med Anna-Lena Lodenius skriver en bok om Sverigedemokraterna, vinner partiet sympatier bland dem som traditionellt har röstat socialdemokratiskt.

”De är starka i låginkomsttagarområden”, hävdar Wingborg som betonar att det är viktigt att inte Sverigedemokraterna tillåts sätta dagordningen. ”De bör istället pressas på var de står när det gäller den generella välfärden och skattesänkningar”.

Alltså, det är smartare att angripa Sd:s politik som borgerlig än att demonisera anhängarna som rasister. Partiet röstfiskar nämligen med liberal ekonomisk politik och har dessutom kyrka, familj och abortkritik på programmet. Men de räknar ändå med att storfångsten ska bestå av en massa svikna sossar. Det är förstås inte dumt tänkt.

Samhället missgynnar folk från arbetarklassen
Arbetarklassen är stor och heterogen men som just grupp betraktad starkt diskriminerad. Alla samhällsinstitutioner missgynnar människor som kommer från arbetarklassen, men utan att det är någon politisk fråga. Eftersom arbetarklass blivit ett könsord – oanständigt att nämna i vårt starkt borgerliga tabusamhälle – har mer än hälften av befolkningen hamnat i radioskugga.

Till och med socialdemokratiska politiker använder den borgerliga eufemismen – människor lever i utanförskap. Istället att säga rakt ut att många människor tillhör arbetarklassen och på klasstillhörigheten kan följa sociala konsekvenser som är människoovärdiga och inte anstår ett civiliserat samhälle.

Farligt så länge socialdemokraterna vill vara en bättre sorts borgare
När Mona Sahlin menar att entreprenörerna är hjältar och är så hårt profilerad enbart på hbt-frågor så exkluderar det också massor av människor som både är hjältar och förtryckta. Högervridningen har gjort att det folkliga skitsnacket om socialdemokraterna kanske till och med övertrumfar det om invandrarna. Så om två år riskerar människors främlingskänsla inför politiken att vändas mot invandrare som en aktiv valhandling, inte bara prat.

Så länge som socialdemokraterna vill vara en bättre sorts borgare riskerar ett parti som vill värna svenskheten, inte arbetarklassen, att hamna i riksdagen.

Ann Charlott Altstadt
Frilansjournalist
Skicka ett e-postbrev till debattredaktören