En fjärdedel av alla arbetare i Europa är fackligt engagerade – den lägsta organisationsgraden sedan 1951. Med den utgångspunkten startade seminariet om facket i framtiden inför fullsatt salong på det sociala forumet i Malmö.

I panelen satt Olle Sahlström, journalist och författare, Jonas Ivman, LO Stockholm, Anders Magnhagen, LO Skåne, och Liga Japina, från det lettiska fackförbundet LBAS Latina. Men publiken gavs också stor plats under det tre timmar långa samtalet.

– Varför har facket så dåligt självförtroende, det finns samma anledningar att gå med i facket nu som då. Om vi tänker så i stället tror jag det går bättre framöver, kommenterade en kvinna i publiken efter att Jonas Ivman redovisat senaste årens medlemsras.

Utveckling
Olle Sahlström, tidigare LO-ombudsman, vässade till debatten.

– Samhället utvecklas men facket har inte gjort det i samma utsträckning. Arbetsmarknaden ändrar sig mot mindre enheter uppdelade i en växande tjänstesektor där facket även historiskt har svårt att hitta medlemmar.

Men varken Jonas Ivman och Anders Magnhagen från LO tycker att facket behöver göra några radikala förändringar för att möta framtiden.

– Alla nya på arbetsplatsen ska få frågan om de vill gå med i facket eller inte. Det behövs också bättre rutiner i övergångar mellan förbund, sa Jonas Ivman.

Grundbult
Olle Sahlström tycker att facken i Europa måste göra upp med bilden av den fackligt engagerade vite mannen för att locka grupper som tappat förtroendet för facket.

– Unga kvinnor och migrantarbetare är en grundbult i framtidens fack, hävdar han.

Liga Japina kunde visa att det råder motsatt könsförhållande i Lettland:

– De som jobbar på förbunden i Lettland är mestadels kvinnor, men det beror också på att jobben är så dåligt betalda, sa hon.

Medlemmarnas makt
En fackligt engagerad man i publiken uppmanade LO att lämna ifrån sig makt.

– Försök släpp ifrån makten till oss medlemmar för det finns flera på golvet som kan ta emot den. För att få fler engagerade i facket krävs att man på allvar känner att facket gör något lokalt på sin egen arbetsplats.

– Och varför röstar inte medlemmar om avtalen? Senast det hände inom Metall var på 50-talet, påminde han.