I politiken måste man ha ambitioner, men minst lika viktigt är att man vågar prioritera. I Peter Erikssons svar på min artikel framgick det tydligt att miljöpartiet fortfarande inte vill göra det. De tror alltjämt att vi snabbt kan fasa ut både kärnkraften och de fossila bränslena. Att klimathotet hänger över oss har inte fått miljöpartiet att flytta sig en millimeter sedan deras kärnkraftsmotstånd formades på 70-talet.

Eriksson försöker utmåla LO som en bromskloss i klimatarbetet. Sanningen är att det är Erikssons – och andras – låsningar kring kärnkraften som blockerar en effektivare svensk klimatpolitik.

Vattenkraften och kärnkraften är de två mest klimateffektiva energislagen i Sverige. De ger lägre utsläpp av koldioxid och andra luftföroreningar till en betydligt lägre kostnad än alternativen, inklusive de biobränslen som Eriksson vurmar för. Att göra trä- och massaprodukter av skogsråvaran ger dessutom mångdubbelt högre förädlingsvärde och sysselsättning, än att bara elda upp den. Visst kan biobränslen spela roll i den svenska energiförsörjningen, men en enkelspårig satsning på detta riskerar att slå ut strategiska näringsgrenar.

Det är nu vi ska prata om energin om 20–30 år
Det ”elöverskott” som Eriksson talar om är Energimyndighetens prognos för 2010. Alla som är intresserade av Sveriges långsiktiga energiförsörjning inser att politiken inte kan baseras på en prognos om läget om två år fram i tiden. Att Energimyndighetens prognos dessutom förutsätter en ökning av energiuttaget från landets kärnkraftverk stärker inte Erikssons trovärdighet.

Den diskussion LO vill resa handlar om vilken energiförsörjning vi ska ha om 20-30 år. Då bör dagens kärnkraftsreaktorer ha ersatts av effektivare och säkrare.

Att som Peter Eriksson göra gällande att effektiviseringar och ved i detta läge kan ersätta halva Sveriges elproduktion är varken seriöst eller ansvarsfullt. Särskilt med tanke på att strategiska satsningar på höghastighetståg, elbilar och energibesparande värmepumpar kommer att kräva mer el, och inte mindre.

Peter Erikssons inlägg illustrerar att det är hög tid för en ansvarstagande svensk energipolitik utan gamla låsningar. Det krävs betydande omprövningar innan miljöpartiet kan vara en del av en sådan.

Irene Wennemo
Chef för LO:s näringspolitiska enhet
Skicka ett e-postbrev till debattredaktören

Tidigare inlägg:
 
Irene Wennemo: ”Gör upp om energin över blockgränserna” (LO-Tidningen nummer 25).

Peter Eriksson: ”Ansvarsfull klimatpolitik utmålas som en hotbild” (LO-Tidningen nummer 28.)