LAPPVERK. Jag står tankfull med nummerlappen i näven i ett av de kontor som ytterligare några veckor tillhör Svensk Kassaservice. Många minns Posten, Postverkets glansdagar och fall.

/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2008/Lapp3808.jpg  

Nej, jag tänker inte ondgöra mig över hur postkontoren under några år förvandlades till butiker, där en massa tingeltangel salufördes. Därpå omvandlades kontoren till raka motsatsen genom Svensk Kassaservice. Inte ens ett frimärke tillhandahölls. Bara pengar, bara in och ut. Personalens arbetsuppgifter marginaliserades och förminskades på sant tayloristiskt manér.

Allt har sin tid och nu hör också engångskoderna hemma på Skansen.

Jag börjar bli så gammal att mina minnen finns på Skansen.

Posthuset i Virserum
År 1963 flyttades posthuset i min barndomsort Virserum dit. Det vackra röda huset nära Bollnästorget är ett givet utflyktsmål. I posthuset berättar guiden om postmästareparet med de sex barnen från åren efter 1900.

Min pappa brukade förklara hur detta hus var en samlingsplats för Virserums unga, och jag minns hur jag som liten grabb i slutet av 1950-talet satt på trappan och lekte, täljde barkbåtar eller bläddrade i bunten med filmstjärnor.

Ibland var vi ett gäng jämnåriga som hade ockuperat trappan.

Samtal med Stig-Åke
Och som av en händelse när jag står och språkar med den kvinnliga guiden, tidigare postkassörska i Solna, dyker en barndomskamrat upp vid min sida. Stig-Åke hälsar hjärtligt och vi talar en stund. Om vad?

Jo, om postens alla funktioner.

Jan-Ewert Strömbäck
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn