Migrantarbete en utmaning för facket

Omkring 200 miljoner har människor har lämnat sina hemländer för att få jobb. Många flyttar långt för att arbeta.  I de flesta länder är den stora invandrargruppen migrantarbetare och inte flyktingar. Sverige är ett av få undantag med fler flyktingar.

Anna-Lena Lodenius Foto: Nina Varumo

Boken Migrantarbetare, av Anna-Lena Lodenius och Mats Wingborg, tar ett globalt grepp på denna fackliga ödesfråga. Facken måste hitta vägar för att organisera migrantarbetare.

– Tredje världen bor i Sverige i dag. Men det finns inga krav på rättvisemärkning av svenska produkter. En bonde som odlar kravmärkt omfattas av miljökrav, men inte av speciella sociala villkor för lantarbetarna, säger Anna-Lena Lodenius.

Lort-Sverige tillbaka
Klockan har vridits tillbaka hundra år i tiden, enligt miljöinspektörer i boken. De ser likheter med Lubbe Nordströms Lort-Sverige när de berättar om migranternas boende i uttjänta husvagnar, trånga rum i källare, containrar, betonggolv på byggarbetsplatser.

Många av de utländska byggnadsarbetarna, ingen vet hur många de är, har löner och villkor som är sämre än kollektivavtalens. Gints Kaplers historia finns med i boken.

Han kom tillsammans med 20 andra letter till Örebro och företaget Bygg-Lett. De hade blivit lovade 80 kronor i timmen men fick 60. De 20 kronorna skulle betalas i skatt, enligt arbetsgivaren.

Chock
Så kom chocken när Skatteverket krävde honom på 34 000 kronor. Samtliga byggnadsarbetare var nämligen F-skattare, egna företagare, utan att veta om det. Men letterna tog strid. Gints Kaplers är i dag anställd av Byggnads i Örebro för att organisera arbetarna från Östeuropa.

– Jag hjälper också dem som inte är medlemmar i Byggnads, säger han.

En annan berättelse handlar om bonden i Skåne som kallade sina anställda ”Mina grisar” när de kom smutsiga från fälten. ”Mina negrer” kallade han Jozef och Elvira från Slovakien när de hade planterat. Men de saknade både toalett och möjlighet att tvätta sig. Smutsen fick de tvätta bort när de kom hem.

Förnedring
I tio år arbetade de hos bonden. Den förnedrande behandlingen var värst. Bonden övervakade dem med kikare och skrek på dem när de tog paus. ”Ni kan ersättas av jugoslaver”, hotade han.

På Europafackets kongresser har de fackliga ledarna varit överens om att företräda varandras medlemmar vid arbete över gränserna. Men en mängd praktiska frågor har blivit hängande i luften. Förslag har funnits på ett all-europeiskt medlemskap och att medlemmarna tecknar hängmedlemskap i respektive land de arbetar i.

Dit är det ännu lång väg, konstaterar författarna. Mats Wingborg uppmanar människor att komma hit och jobba.

– Men alla ska omfattas av kollektivavtal. Risken finns annars att hela samhället bryts sönder. Det blir fritt fall.

FOTNOT: Ytterligare två böcker om migrantarbetarnas situation i världen är aktuella: Solidaritetens nya landskap – arbetare utan gränser av Ingemar Lindberg samt I skuggan av en storhetstid av Olle Sahlström.