BOKRECENSION. Det hörde inte till vanligheterna att pappa grät. Men på väg hem från farfar i Västerås fick han tårar i ögonen. Ur bilradion strömmade Hootenanny Singers version av ”Omkring tiggarn från Luossa”.

På min fråga om varför han var ledsen, svarade han förläget att han alltid blev rörd när han hörde den.

Min pappa lär inte ha varit ensam.

Göran Greider hävdar i sin bok om Dan Andersson att dikten med den enkla, vackra melodin ”gett tusen och åter tusen lyssnare ett drömskt, rofyllt uttryck i blicken, ja en förnimmelse av vila.”

Jag tror honom. 1972 låg tiggarsången i den svenska popgruppens tappning etta på Svensktoppen 52 veckor i sträck.

Kultfigur
Dan Andersson drömde om att bli en stor romanförfattare men blev en av våra mest tonsatta och folkkära poeter. Mytskapandet började timmarna efter hans död på ett enkelt hotellrum i Klarakvarteren.

Fram till dess var han på sin höjd en ung författare på väg fram. Han hade allt som krävdes för ett romantiskt diktaröde: ungdom, främlingsskap, sångbar dikt och tragisk död. Över en natt hade en kultfigur fötts.

Ivar Lo försökte lägga håret som Dan Andersson, kopiera hans klädsel, imitera hans gångart…

Men knappast någon försökte skriva som han gjorde.

Generöst och nyfiket
Det har skrivits mycket om Dan Andersson, men kvaliteten är skiftande. Greider har full koll. Men inte bara det.

Jag slås av hur generös han är mot den äldre forskningen, och i sin kritik är han alltid saklig. Han slår inte in öppna dörrar och sparkar inte folk på smalbenet för att deras tolkningar idag ter sig stolliga.

Finnmarksskaldens dikt har lockat många uttolkare att böja sig ner mot källans spegelblanka yta – de har sett sin egen längtan, och förlorat distansen.

Greider lyckas med konststycket att betyga Dan Andersson sin kärlek utan att falla ur rollen som klarsynt och medryckande forskare.

Han skriver ibland som en privatspanare, han värmer upp kalla spår och han kan låta som en Hans Villius framför ett gulnat fotografi. Det är den varma nyfikenheten upphöjd till kunskapsrik berättarkonst.

Klassarv och kluvenhet
Vad har Greider att tillägga i fallet Dan Andersson?

Han har tiden på sin sida när han ska summera myten och diktens vidare öden och livskraft.

Det blir knepigare när storyn om finnmarksskalden som kom till stan men som diktare aldrig övergav sin hemmiljö ska berättas på nytt – en och annan upprepning blir det.

Greider utreder det skogsfinska arvet och betonar klassarvet.

Han uppdaterar diskussionen med hjälp av aktuella synpunkter på etnicitet och identitet.

Dan Andersson var kluven, han slets mellan finnmarksarvet och urbaniteten, mellan faderns gammalkristna, vördnadsbjudande hållning och sitt eget tvivel.

En sökare
För Greider är det själva sökandet, de aldrig mojnande pendlingarna som är svaret på gåtan Dan Andersson. Varje försök att fixera eller beskriva hans tro i faser leder fel.

Jag är böjd att instämma, med den reservationen att en ny tvärsäkerhet inte alltid är mer övertygande bara för att den är av ett senare datum.

Biografi: Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke.
Författare: Göran Greider.
Förlag: Bonniers.

Håkan Möller
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören