Europa och Sverige är på väg in i en djup lågkonjunktur. Hur allvarlig och hur långvarig den blir vet ingen, men nervositeten växer i alla regeringskanslier. Efter flera av år av hyfsad tillväxt verkar alla ha glömt bort att efter sol kommer regn.

Fantasilösheten är påtaglig även hos vår borgerliga regering. Pressad av dåliga opinionssiffror har den valt att presentera den kommande höstbudgeten i små portioner för att ge alliansens fyra partiledare många tillfällen att visa upp sig i TV:s nyhetsprogram.

Strävan efter maximal mediexponering har inte varit framgångsrik. De bitar som lyfts fram ur budgeten har varit föga aptitliga.

Först lyckades regeringen reta upp pensionärrna. Den av dessa avskydda straffskatten på pensioner försvinner inte. Istället erbjuder regeringen storsint de flesta pensionärer en skattesänkning om den svindlande summan av 68 kronor, för de med allra lägst pension något mer. Förbannade pensionärer skriver arga insändare om att om regeringen har så ont om pengar kan den lika gärna behålla de 68 kronorna.

Regeringen saknar ett genomtänkt krisprogram
För löntagarna, som ser sin köpkraft snabbt urholkad av höjda boenderäntor, stigande livsmedels- och bensinpriser och ökade avgifter, vill regeringen slänga åt några hundralappar i jobbskatteavdrag som plåster på såren. Som om detta skulle kunna förta intrycket av att regeringen saknar ett genomtänkt program för hur den ska hantera krisen.

I början av veckan klämde regeringen ur sig ännu ett förslag i den kommande budgeten. Efter en tids käbbel inför öppen ridå om den ska satsa på sänkta bolagsskatter eller sänkta arbetsgivaravgifter kom den fram till att göra både och. Arbetsgivaravgifterna sänks med en procent och bolagsskatten till 26,3 procent.

Paketet uppges kosta 16 miljarder, varav 13 miljarder ska finansieras inom företagssektorn genom att möjligheterna till skatteplanering ska inskränkas. Regeringen tillgodoräknar sig alltså intäkter som nog får ses som högst osäkra; att täppa till kryphål i skattelagstiftningen är inte så lätt.

Småsura småföretagare
Regeringen hoppas att paketet ska ha en positiv sysselsättningseffekt. Men som småföretagarnas företrädare redan småsurt påpekat leder generellt sänkta arbetsgivaravgifter till att storföretagen kan öka sina vinstmarginaler – fler jobb ger de inte.

Ett verksamt program mot lågkonjunkturen kräver en helt annan ekonomisk politik än den regeringen för. En politik som både är rättvis och där insatserna sätts in där de gör störst nytta.

Istället för att slösa bort pengar på dyrbara men ineffektiva jobbskatteavdrag och arbetsgivaravgiftssänkningar borde regeringen för det första satsa på kvalificerad arbetsmarknadsutbildning, utbyggd fortbildning och vuxenutbildning och beredskapsarbeten. De små förstärkningar som föreslås på dessa områden är klart otillräckliga.

För det andra borde regeringen stimulera efterfrågan genom att stärka ekonomin för de grupper som använder större delen av sin inkomst till inhemsk konsumtion. Ett borttagande av egenavgiften i a-kassan, kraftigt höjda barnbidrag och studiemedel. borttagande av straffskatten på pensionärer är exempel på åtgärder som håller uppe efterfrågan på hemmamarknaden. Om konjunkturnedgången fördjupas kan en momssänkning övervägas.

Alliansen på väg att köra ekonomin i botten
Tillsammans med omfattande investeringar i bostäder och infrastruktur skulle Sverige då ha en god chans att ta sig helskinnat igenom lågkonjunkturen.
 
Men inget av detta tänker regeringen göra. Den borgerliga alliansen är liksom sina föregångare på väg att köra ekonomin i botten.