/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2008/lesbiskt3608.jpg
Foto: SANDRA QUIST
 

LITTERATURÖVERSIKT. De – ganska få – tonårsböcker som tog upp homosexualitet handlade länge nästan uteslutande om killar. Det enda undantaget var Marie-Louise Wallins på sin tid sensationella Tovan (1974), där hon försiktigt skildrar en vänskap med homoerotiska undertoner.

Den första romanen med en uttalat lesbisk huvudperson, Marika Kolterjahns I väntan på liv, gavs inte ut förrän 1999 – men sedan dess har böckerna kommit i en jämn ström.

Homosexuella läsare kunde långt in på 90-talet klaga över att den litteratur som skildrade deras liv var så mörka. Författarna fokuserade på ensamheten och utanförskapet.

Brett
2000-talets våg av romaner om lesbiska tjejer har gett utrymme åt en helt annan bredd. Här finns allt från den allmängiltiga och självironiska bilden av förälskelsen hos Maja Hjertzell och Annika Ruth Persson – där alla som har varit kära kan känna igen sig – till Katja Timgrens ångestladdade gestaltning av hur det yttre trycket slår sönder kärleken.

I Perssons första bok och i Hjertzells kretsar problemen helt kring den man är kär i – ”vad ska hon tro om mig?”. Att laddningen beror på att personen är av samma kön är inte solklart, det kan lika gärna röra sig om de kval alla förälskade går igenom.

När förhållandena tar slut hos Persson handlar det också helt om hur själva relationen har utvecklats. Annars kommer hoten mot kärleken oftast utifrån: homofobin på lilla orten i Timgrens bok, skinnskallars våld mot lesbiska i Perssons andra, klassklyftorna som till sist blir för djupa hos Ylva Karlsson.

Provkarta
Till de yttre faktorer som skapar oro hör en händelse som av naturliga skäl går igen i många av böckerna: att föräldrarna får reda på flickans sexuella läggning.

Tillsammans ger romanerna en provkarta på möjliga reaktioner: ”det viktigaste är att hon blir lycklig, det är väl mindre viktigt vem hon är lycklig med? /…/ Är detta hon så älskar jag henne sådan”.  ”Du förstår väl att det tar tid att vänja sig vid tanken”. ”Du tror inte att det går över när du blir äldre?”.

Ylva Karlssons överklasspappa tycker att det viktigaste är vilken sorts familj partnern kommer ifrån, hos Katja Timgren kan huvudpersonens älskade inte bo kvar hos mamman för att hennes pojkvän inte tål att flickan är lesbisk.

Mycket att hämta
Sedda som en helhet ger böckerna en rik och varierad bild av hur livet som ung och lesbisk kan vara – med alla dess ljusa och mörka sidor.

Sökande lesbiska ungdomar har alltså numera en hel del att hämta i tonårslitteraturen.

FAKTA/ Några av böckerna i den lesbiska vågen

  • Maja Hjertzell: Henrietta är min hemlighet (Rabén&Sjögren 2005). Humoristisk skildring av berättarens hopplösa förälskelse i Henrietta. Först i slutet avslöjas att bokens jag också är tjej.
  • Elvira Birgitta Holm: Drakvinter (Bonnier Carlsen 2000) Stark berättelse om sorgen efter en flickas död. Huvudpersonen, som varit förälskad i henne, tänker tillbaka på hur de trevande närmat sig varandra.
  •  
  • Ylva Karlsson: Dit man längtar (Alfabeta 2001). Utspelas i en framtid där klassklyftorna blivit avgrunder – och är det verkliga hindret för kärleken.
  • Marika Kolterjahn: I väntan på liv (Tiden 1999) Beskriver steg för steg hur huvudpersonen kommer till insikt om sin lägg-ning, blir ihop med en tjej och talar om det för föräldrar och vänner.
  • Annika Ruth Persson: Du och jag, Marie Curie (Kabusa 2003) Följer ett förhållandes alla stadier, från passionen till slu-tet – med sorgen och försoningen efteråt. 
  • Annika Ruth Persson: Erik Dahlbergsgatan 30 (Kabusa 2006) Huvudpersonen, 15 år i förra boken, har blivit 23 och hör till ett lesbiskt kompisgäng. Det som var självklart har krockat med samhället – hatbrott och nazister – och blivit politiskt.
  • Ingrid Sandhagen: Den jag är (Bonnier Carlsen 2001) Om vänskapen mellan en transvestit och en lesbisk tjej. 
  • Tonvikten ligger på transan, som skildras med stor inlevelse.
  • Katja Timgren: Det jag inte säger (Rabén&Sjögren 2004) En ny tjej i klassen välter berättarjagets liv över ända. De tvingas i sär av det starka yttre trycket, med mobbing och hot, men för-bindelsen ger jaget kraft att bryta upp.


Mats Berggren
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn