I början av sommaren, den 2 juli, presenterade EU-kommissionen det så kallade sociala paketet. Det innehåller en rad förslag som till exempel förändringar av direktivet om europeiska företagsråd, ett förslag om ett horisontellt direktiv mot diskriminering och ett direktiv om hälso- och sjukvårdstjänster.

Kommissionen har kritiserats för att inte ta de sociala frågorna på allvar och försöker nu i slutet av mandatperioden tysta denna kritik.
Vad som knappast uppmärksammats alls är att kommissionen också kommenterar och lägger fram en strategi för hur man gå vidare efter de domar i EG-domstolen, bland andra Lavaldomen, som rör arbetsvillkoren för utstationerad arbetskraft.

Tidigare har kommissionen ansett att domarna inte föranleder några åtgärder på EU-nivån. I stället är det de enskilda medlemsstaternas uppgift att anpassa sig till EG-domstolens utslag.

EU-kommissionen har tagit intryck av kritiken
Nu verkar kommissionen ha tagit intryck av den kraftiga kritiken av domarna. Man tänker bland annat anordna ett Forum under hösten där experter bjuds in och där medlemsstaterna uppmanas att komma med förslag om hur domarna ska hanteras. Också vi i Europaparlamentet bjuds in för att delge våra synpunkter.

Kommissionen öppnar som väntat inte för förändringar i utstationeringsdirektivet. Däremot flaggar man för att det kan bli nödvändigt med riktlinjer för hur utstationeringsdirektivet ska tillämpas.

Kommissionens paket föregicks av en intensiv diskussion i vissa medlemsländer. I Tyskland anordnade det tyska arbetsmarknadsministeriet ett symposium där en lång rad arbetsrättsexperter, en domare och en generaladvokat från EG-domstolen, företrädare för arbetsmarknadens parter, politiker och kommissionen deltog.

Domarna rubbar balansen mellan den fria rörligheter och det sociala EU
Synpunkterna vid detta symposium var så gott som entydiga från samtliga experter och politiker, nämligen att domarna innebär en förändring när det gäller balansen mellan den fria rörligheten och det sociala EU.

Generaladvokaten menade att de yttranden som generaladvokaterna gjort hade varit att föredra framför utslagen i EG-domstolen. Den lettiske domaren från EG-domstolen kommenterade inte innehållet i domarna men framhöll att domstolen lyssnar och tar till sig av kritiken.

Danmark visar vägen
Den danska kollektivavtalsmodellen berörs i grunden lika mycket som den svenska modellen av domarna.

I Danmark har redan en utredning presenterats om hur man där ska kunna uppfylla EG-rätten inom ramen för det danska systemet. Bakom förslaget står alla de stora partierna i landet och arbetsmarknadens parter.

Man tänker i Danmark uppfylla utstationeringsdirektivet genom att de mest representativa parterna på arbetsmarknaden träffar avtal om löner och andra arbetsvillkor i enlighet med de krav som ställs i utstationeringsdirektivet.

Om den tyska regeringen och den danska regeringen är aktiva så kan man inte påstå detsamma om den svenska regeringen.
Sven Otto Littorin har inte försökt få i gång en offentlig debatt, där arbetsrättsexperter, politiker och parterna på arbetsmarknaden fått ge sin syn. Utredningsarbetet rörande vilka åtgärder som behövs i Sverige med anledning av domarna förs i jämförelse med Danmark i slow-motiontakt.

Passiviteten har gjort att debatten i Sverige framför allt handlat om ett stickspår, nämligen om att säga nej till Lissabonfördraget så länge vi inte finner garantier för vår kollektivavtalsmodell.

Lissabonfördraget förbättrar villkoren för löntagare, kollektivavtal och strejkrätt
Under det arbete som jag utför som Europaparlamentets rapportör i dessa frågor har jag blivit alltmer övertygad om att den nordiska kollektivavtalsmodellen går att förena med EG-rätten. Vi måste emellertid agera.

För det första behövs Lissabonfördraget. Genom att stadgan för grundläggande rättigheter blir juridiskt bindande och en horisontell social klausul införs stärks villkoren för löntagare, kollektivavtal och strejkrätt.

För det andra behöver vi i Sverige precis som i Danmark tydligt skriva in i vår utstationeringslag att löner och andra villkor uppfylls genom kollektivavtal mellan de mest representativa parterna på arbetsmarknaden.

För det tredje behövs det förtydliganden i utstationeringsdirektivet framför allt för att bättre villkor än minimivillkor också ska gälla för utstationerad arbetskraft.

Regeringen bör bli mer aktiv. Den av Claes Stråth ledda utredningen bör få till uppgift att lägga fram sina förslag tidigare under hösten. Regeringen bör också liksom i den tyska regeringen gjort anordna ett symposium. Vid detta symposium kan man diskutera vilka förslag som Sverige ska lägga vid det Forum som kommissionen ska anordna under hösten.

Jan Andersson
Europaparlamentariker (s) och EU-parlamentets rapportör
Skicka ett e-postbrev till debattredaktören