/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/ht2008/s_engblom3508.jpg
– Man bör fundera på om arbetsrätten fördelar ansvaret så att alla har en fullgod arbetsgivare eller någon som tar varje del av arbetsgivaransvaret, anser TCO-juristen Samuel Engblom. Foto: Pontus Lundahl/Scanpix.

Begreppet arbetsgivare måste anpassas till dagens arbetsmarknad. Och facket måste ifrågasätta vem som egentligen är arbetsgivare och kräva ansvar högre upp, anser TCO-juristen Samuel Engblom.

Rivningsarbetet i Årstaviken i Stockholm är ett exempel på när ett företag tappar kontrollen över sina underleverantörer.

När Byggnads upptäckte att sju letter arbetade för 45 kronor i timmen, svor sig huvudentreprenören Brunzell sig fri. Företagets ägare var helt ovetande, sa han i SVT:

– Jag är ju inte på plats hela tiden, sa han.

I de pågående utredningarna kommer fler mellanled upp till ytan.

Specialiserade företag
Under 1900-talet har arbetsplatserna gått från den stora fabriken som gör allt – design, produktion, lunchmat, städning och friskvård – till företag där anställda är specialiserade på ett område.

– Då bör man fundera på om arbetsrätten fördelar ansvaret så att alla har en fullgod arbetsgivare eller någon som tar varje del av arbetsgivaransvaret, säger Samuel Engblom, jurist på TCO.

Ett begrepp i förändring
Han har tidigare forskat om arbetstagarbegreppet. Det växte fram under första halvan av 1900-talet kring arketypen manlig industriarbetare som jobbade heltid just på stora, allomfattande företag.

När utvecklingen under senare decennier gått mot specialiserade uppgifter, har arbetstagarbegreppet samtidigt utvecklats på ett bra sätt, enligt Samuel Engblom. Domstolarna ser oftare än i andra europeiska länder – och oftare nu än i Sverige för 50 år sedan – igenom konstiga kontrakt och dömer ut falska egenföretagare, som i praktiken är vanliga arbetare.

– Vad som står på kontraktet spelar ingen roll eftersom arbetsrätten är tvingande.

Arbetsgivarbegreppet har däremot inte utvecklats på samma sätt. Det utgår fortfarande från den fordistiska fabriken:

– Arbetsgivare är den som anställer, punkt, säger Samuel Engblom.

Det måste ändras, anser han.

Kräver ändrad lag
En väg är att lagen måste förbättras. Vad som står på papperet ska inte spela någon roll. Arbetsgivare måste vara den som har ansvar och befogenheter att utföra sina uppgifter.

Det kan göras som inom arbetsmiljölagen och diskrimineringslagen, som till viss del går förbi arbetsgivarbegreppet och i stället täcker den faktiska arbetsplatsen.

 Det bör också göras genom ett subsidiärt (andrahands-) ansvar för huvudentreprenören eller beställaren.

Det skulle innebära att om inte underentreprenören kan betala eventuella arbetsrättsliga böter så hamnar ansvaret högre upp i leden. Huvudföretaget ska inte kunna bortförklara en billig upphandling med okunskap.

Förvanskning som affärsidé
Ibland går till och med själva affärsidén ut på att förvanska arbetsgivaransvaret, påpekar Samuel Engblom. Han ger exemplet med papperslösa städare som SVT:s Uppdrag granskning upptäckte i våras.

– Hamburgerfallen var så bra exempel. Det var arbetsgivare som verkligen velat putsa sin image. Läser man Hotell- och restaurangfackets schysta lista så är det sida upp och sida ner med hamburgerrestauranger. Men då var de väl tvungna att spara in någonstans. Och så lägger de ut på entreprenad. Och så brister det hos underentreprenörerna i stället.

På samma sätt som facket har tagit strid för arbetstagarbegreppet vill han att facket tar tag i frågan om vem som är den egentliga arbetsgivaren.

Konstlade kontrakt
Logiskt sett borde rätten se igenom konstlade kontrakt också här. Facket måste visa för domstolarna att frågan inte är så självklar som den ofta ter sig.

Och om facket inte får något gehör? Ja, då får man driva ett nytt fall.

– Det är ju så rätten utvecklas, säger Samuel Engblom.

Charlotta Kåks Röshammar
Skicka ett e-postbrev till redaktionen