Ett ramaskri följde när Riksbanken höjde räntan i våras. Men bankens agerande kanske inte är så konstigt. Riksbanken är nämligen på väg att döma ut sina gamla inflationsmått, något som får konsekvenser för LO-medlemmarnas plånböcker och jobb.

På pressträff efter pressträff pratade boränteexpert i vintras om Riksbankens förestående räntesänkning.
Alla fick fel.

Riksbanken höjde i stället och aviserade dessutom att fler höjningar är att vänta.

Kritikerna slog bakut. De hänvisade till att inflationen, som mäts i konsumentprisindex (KPI) nu tillfälligt var hög – men att den underliggande inflationen, som visar den långsiktiga och varaktiga inflationen (och som mäts i ett mått som kallas KPIX), var betydligt lägre.

Och Riksbanken höjning kan ändå bara påverka inflationen på två eller tre års sikt. Då bör banken mer fokusera på den underliggande och varaktiga inflationen, sa kritikerna.

Stor förändring
För löntagarna var detta avgörande. Hade Riksbanken lämnat räntan oförändrad skulle mer av löneökningarna visserligen ätas upp av inflation, men samtidigt skulle fler jobb räddas.

Men Riksbanken dömer nu ut sitt eget mått för den underliggande inflationen, KPIX. I stället bör banken förlita sig på den ”vanliga” inflationen som syns varje månad i den ekonomiska statistiken, enligt en artikel i Riksbankens egen skrift Penning- och valutapolitik.

Otydlighet
Bakom artikeln står Jesper Johansson, Jesper Hansson och Stefan Palmqvist, alla verksamma på Riksbankens penningpolitiska avdelning.

Enligt artikeln har många uppfattat det som att konsumentprisindex, alltså det som vi vanligen menar med inflation, visserligen är det officiella målet, men att Riksbanken styr efter prognoserna för den underliggande inflationen när det väl kommer till räntebeslut.

Och KPIX kommer enligt alla beräkningar att ligga ett bra stycke under KPI under överskådlig tid, på samma sätt som den legat lågt under 2007 och 2008 (se diagrammet).

– Vi har hela tiden sagt att målet har uttryckts i konsumentprisindex KPI, men vi har samtidigt publicerat prognoser där vi diskuterat utfallen i KPIX (den underliggande inflationen), och det har skapat viss otydlighet, säger Jesper Johansson.

Olika syn bland analytiker
Hur mycket har då dessa olika synsätt orsakat skillnader mellan Riksbankens och andra bedömares syn på om räntan ska höjas eller sänkas?

– Det är svårt att säga. Men vi drog slutsatsen att det kan vara en faktor som spelar in.

KPIX är, enligt artikelförfattarna, inte tillförlitligt och har blivit allt mindre tillförlitligt. Ett ytterligare skäl att kasta ut KPIX är att det inte ens på lång sikt nått samma genomsnitt som den vanliga inflationen KPI.

Att det då skär sig mellan analytiker och Riksbanken är förståligt. 2006 beställde banken en utvärdering av penningpolitiken från de två forskarna Francesco Giavazzi och Frederic Mishkin.

Deras slutsats var att Riksbanken helt borde gå över till måttet för den underliggande inflationen, KPIX, och därmed sluta styra efter den vanliga inflationen KPI.

Knappt två år senare gör alltså Riksbanken tvärtom, den kastar ut KPIX och förlitar sig på prognoser för KPI.

Ett mått behövs
Behövs då inget mått på den underliggande inflationen för att beskriva den långsiktiga och varaktiga inflationen?

– Jo, men man kanske ska använda det mer som ett sätt att analysera vad som händer just nu och inte göra prognoser på det och försöka formulerar penningpolitiken utifrån det, säger Jesper Johansson.

I Riksbankens skrift står skribenterna själva för åsikter och slutsatser, men att detta nya synsätt har förankring även i Riksbanksdirektionen där de penningpolitiska besluten tas är helt klart.

Liknande tongångar hördes nyligen i ett tal av vice riksbankschef Barbro Wickman-Parak i Stockholm.

Enligt henne kommer det faktum att Riksbanken nu fokuserar mer på KPI och mindre på KPIX inte att påverka räntebesluten märkbart framöver.

Men även om skillnaden skulle bli mycket stor var något annat uttalande inte att vänta, eftersom Riksbanken inte tagit något beslut om att ändra sin penningpolitik.

FAKTA: Inflation
KPI = Konsumentprisindex. Det mått vi vanligtvis använder när vi talar om inflation. KPI fastställs av Statistiska centralbyrån (SCB) varje månad. SCB registrerar priset på ett stort antal varor och tjänster och bedömer hur mycket de har stigit under den senaste månaden, jämfört med samma månad ett år tidigare.

KPIX = Konsumentprisindex med vissa varor och tjänster exkluderade. Ett mått som hittills har använts för att mäta den underliggande inflationen. KPIX undantar prishöjningar som orsakas av Riksbankens egen penningpolitik, främst ändringar i boräntorna, och de höjningar som orsakas av indirekta skatter och subventioner. Dessa faktorer ses som tillfälliga och KPIX har därför setts som ett bättre mått på den underliggande långsiktiga inflationen.

Många centralbanker använder KPI eller motsvarande mått som mål för sin penningpolitik. De flesta länder låter dock inte boendekostnaderna slå igenom lika mycket som i Sverige. I den europeiska centralbankens viktigaste inflationsmått finns inte boendekostnaderna med över huvud taget.

Reporänta = Riksbankens ränta som styr penningpolitiken. Med reporäntan försöker Riksbanken styra inflationen till att hålla sig kring 2,0 procent.
Just nu är inflationen (KPI) 4,4 procent och den underliggande inflationen (KPIX) 3,2 procent. Reporäntan ligger på 4,5 procent.

Faktakälla: SCB och ”Penning- och valutapolitik”