BOKUTDRAG. Följande smakprov ur ambassadör Börje Ljunggrens Kinabok är hämtat ur kapitlet "Ojämlikhet, social oro och visioner om harmoni". Det är valt därför att skildringen av konfrontationen mellan verklighet och retorik speglar bokens blandning av analys, fakta och framställningskonst. Läs hans skildring.

"I början av tjugohundratalet satte den kinesiska regeringen upp målet att år 2020 ha uppnått xiaokang definierat som ”ett relativt välstånd för det stora folkflertalet”. Xiaokang var också ett centralt begrepp i rapporten till den sjuttonde partikongressen.

Ambitionen höjdes t.o.m. något genom att sätta tillväxtmålet per capita och inte bara för landets BNP. Det tidigare målet att under perioden 2000–2020 fördubbla BNP höjdes till att gälla en fördubbling per capita. Tidigare mål betydde att percapita-inkomsten år 2020 skulle ha nått 3.000 dollar (nominellt). Nu höjdes det målet ytterligare några snäpp.

Med tanke på att percapita-inkomsten för 2007 uppgick till närmare 2.100 dollar framstår det som högst troligt att det målet kan nås. Frågan är hur stora klyftorna kommer att vara och hur väl ”det stora folkflertalet” kommer att inrymmas.

Det kräver praktisk politik, resurser såväl som reformer. Slogans som ett ”vetenskapligt synsätt”, ”harmoniskt samhälle” och ”ny socialistisk landsbygd” löser i sig inte problemet.

Det finns också en ny insikt om att omprioriteringar i budgeten i fördelningspolitisk riktning måste ske. Kinas ekonomiske superminister Ma Kai utlovade hösten 2007 sådana och den budget som i mars 2008 lades fram för Folkkongressen innehöll i procent relativt betydande ökning av anslagen till bl.a. hälsa och undervisning.

Konsumera mera
Ett för Kina grundläggande dilemma är att inhemsk ekonomisk efterfrågan på landsbygden är för liten, men sparandet desto större.

För att frigöra denna potentiella efterfrågan krävs först och främst att reformer genomförs av hälsovård, skola och trygghetssystem som minskar den fattiga familjens bördor och känsla av prekär utsatthet. Det skulle öka benägenheten att konsumera.

I december 2007 tog den kinesiska regeringen ett något förvånande initiativ som syftar till att förmå landsbygdens hushåll att investera i det urbana samhällets självklara standard, statliga subventioner erbjöds till inköp av TV-apparater, kylskåp och mobiltelefoner.  Ett begränsat initiativ, men ett uttryck för intresse för den djupa klyftan mellan stad och landsbygd.

Förutsättningarna för välfärd saknas
Antalet människor under fattigdomsgränsen på 1 dollar om dagen kommer med allra största säkerhet att fortsätta att minska under de kommande åren. Hur snabbt det kommer att ske beror på den ekonomiska tillväxten men i hög grad också på hur tillväxten fördelas.

Det har emellertid visat sig svårare än vad många trott att verkligen få ned andelen fattiga. Det sker inte med automatik, i synnerhet som de fattigaste också är de i andra hänseenden resurssvagaste och de som mest saknar ”röst”.

Partiets mål är helt klart inte att bygga upp en välfärdsstat finansierad med höga skatteuttag. För det saknas politiska och ekonomiska förutsättningar.

Resurser saknas dock inte i ett land där statsintäkterna växer med unika 20 procent per år. Grundtanken har mer karaktär av rudimentärt socialt skyddsnät.

Partiet har investerat mycket av sin prestige i det ”harmoniska samhället” och verkligheten kommer inte att göra behovet mindre påträngande. Men, för att ojämlikheten ska kunna minska krävs att den kinesiska utvecklingsmodellen anpassas och frågan är i vilken utsträckning det verkligen kommer att ske?

Det är nu då tillväxten är hög som ojämlikheten kan tacklas. Då tillväxten avtagit till 4–5 procent och de etablerade intressena i samhället vuxit sig ännu starkare blir ojämlikheten lätt det permanenta tillståndet, eventuell retorik om harmoni till trots.

Krav på rättvisa
Bakom den deklarerade visionen om harmoni döljer sig också partistatens fasta hand.

Rätts- och rättighetskrav i form av protester och demonstrationer utgör för visionen främmande element. Kraven på ett öppnare och rättvisare samhälle kommer dock inte att kunna låsas in i det harmoniska samhällets konfliktfria konstruktion.

Massincidenternas antal visar på den frustration och de krav på en rättvisare ordning som finns i samhället. Civilsamhällets röster kommer att växa i styrka, variation och respektlöshet.

För att undvika en växande misstro mot partiet måste det öka trovärdigheten i sina utfästelser.

Flodkräftor med armbandsur
Fascinerande är att se hur Kinas växande Internetbefolkning – primärt den urbana ungdomen – förhåller sig till sloganartade begrepp som ”det harmoniska samhället”.

I samband med partikongressen hösten 2007 då media med full kraft förde ut gällande slogans blev det vanligt att på nätet ersätta tecknen för det ”harmoniska samhället” med tecken som sammanställda lät exakt likadant men betydde ”flodkräfta”.

Bruket blev så vanligt att Internetpolisen ingrep. Till och med den korrekta skrivningen av begreppet blev föremål för de övervakande organens uppmärksamhet då också detta kunde användas på opassande sätt. Olika försök att kringgå övervakningen gjordes då genom att ytterligare ett tecken infogades mellan tecknen för flodkräfta.

Något liknande inträffade då förre partisekreteraren Jiang Zemin 2001 lanserade sin teori om ”de tre representationerna”, ett svårbegripligt begrepp som inbjöd till tolkningar.

På nätet användes likalydande tecken som gav betydelsen ”tre armbandsur”.

Hösten 2007 sammanställdes så de båda i karikatyrer med en flodkräfta med tre armbandsur på sin ena klo. 

En mer vital harmoni?
Denna respektlösa lek med begreppen ger en antydan om både avståndet mellan partiretoriken och Internetkulturen och om det mer individualistiska informella civilsamhälle som är under framväxt, fjärran från partikongressens förutsägbara koreografi.

I detta finns risk för unga människors fokusering på den virtuella världen snarare än den sociala verkligheten, men också ett löfte
om en mer vital, ”icke-repressiv” harmoni.

Politiken måste finna former som inte fördjupar alieneringen av Kinas nya generationer."

Fotnot: Utdraget publiceras med tillstånd från förlaget Hjalmarsson & Högberg

Läs också: Elva färska böcker om Kina, den 13/8 2008

Börje Ljunggren
Skicka ett e-postmeddelande till kulturredaktören