KRÖNIKA.  – En riktig anställning har varit mitt hopp och jag har offrat min ungdom för att uppnå det. Under sex år arbetade jag hårdare än de fast anställda för att jag hoppades bli en av dem, så när bolaget avskedade mig kändes det som ett svek.

Vem säger så? En av vårdens alla timvikarier i Gävle eller kanske en inhoppare på en salladsbar i Göteborg? Nä, den här gången är det en före detta kontraktsanställd på Sydkorea Telecom, vars röst ljuder i nyutkomna boken Labour and the Challenges of Globalization. Ingemar Lindberg från svenska tankesmedjan Agora är en av tre redaktörer.

Det var år 2000 som det sydkoreanska telecombolaget sade upp 7.000 kontraktsanställda.

Många av dem hade jobbat på företaget i åratal och stått ut med 16 timmars arbetsdagar och halva lönen jämfört med de fastanställda, allt för hoppet om en fast anställning.

Men det var inte bara arbetsgivaren som svek: Efter tre dagars strejk nådde de fastanställdas fackförening sina egna mål och gick tillbaka till jobbet. De kontraktsanställda fortsatte en desperat kamp i nio månader, men ställdes ändå till slut på gatan utan någon som helst kompensation.

Allt färre har en arbetsplats
Händer sånt i Sverige? Tja, vilken fackförening finns i praktiken för ungdomar som tvingas hoppa mellan korta jobb i olika branscher?

Vid neddragningar har inte projektanställda en chans och papperslösa organiseras bara av syndikalisterna och Fastighets. Facket funkar bäst för fast anställda på trygga jobb också här.

Men denna globalt sett priviligerade och manligt dominerade grupp minskar i hela världen!  Allt färre arbetstagare har en arbetsplats att gå till och allt fler tvingas försörja sig som gatuförsäljare eller i bästa fall med korta anställningar och olika påhugg.

Facket riskerar att bli en elitklubb för en krympande arbetararistokrati om man inte förändrar sitt arbetsätt och organiserar också de arbetstagare som står utan arbetsplats.

Solidaritet mot underbudskonkurrens
Det där fattade fackförbundet OTM-CS i Mocambique när de fann att deras medlemmar fått sparken och istället hamnat som försäljare i gatuhörnen och på marknaden.

Nu har gatuförsäljarna en egen avdelning i facket. De har lärt sig förhandla, organisera och får stöd när de trakasseras av av myndigheterna. Facket har fått en starkare position tack vare många nya medlemmar och en tilltro från bredare grupper i samhället.

Gränser måste överskridas
Den globala konkurrensen skapar en världsvid underbudskonkurrens på arbete, menar Ingemar Lindberg och hans medförfattare. Motmedlet är global solidaritet.

Välfärdskapitalismen som möjliggjorde den svenska modellen gav rätten att rösta och att organisera sig fackligt till vanligt folk.

Nu måste dessa verktyg överskrida gränserna på samma sätt som kapitalet gjort sedan länge.

Kristina Mattsson
Författare till boken De papperslösa
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn