KRÖNIKA. Ibland kan ett så torftigt ämne som skattepolitik bli till en dråplig fars. Åtminstone när man kryddar anrättningen med tre komiska ingredienser – en korkad idé, en trög EU-kommission och en harhjärtad alliansregering.

Inför valet 2006 utlovade högeralliansen att den skulle skattesubventionera olika delar av samhället. Ett av de bidrag man gett löfte om var att skattesubventionera en rad olika branscher inom den privata tjänstesektorn.

Våta företagarblickar
Det handlade om bland annat bilreparationer, skoklackning, restauranger, frisörer och liknande. Subventionen skulle kosta sju miljarder kronor och alla företagarorganisationer inom dessa branscher fick något vått i blicken. Ty om det är något som får en branschföreträdare att leva upp så är det subventioner och bidrag. Att pengarna kunde ha använts till 20.000 heltidsjobb i vårdsektorn bekymrade inte. Vad är väl det i jämförelse med högre vinst på att kränga bilreparationer?

Efter att högern vunnit valet 2006 skulle detta vallöfte infrias. Regeringen skickade ut ett förslag på remiss. Alla företagarorganisationer som skulle få subventionen var glada. Men nu blandade sig en ny aktör in i leken. Från Bryssel konstaterade EU att denna skattesubvention inte var förenlig med EU:s regler.

Vän av ordning undrar nu kanske vad EU har med detta att göra. Var det inte så att över våra skatter bestämmer vi själva? Men icke så, EU lägger sig i allt numera!

Panik i alliansen
Alliansregeringen drabbas av panik. Hur skulle den nu göra? Här öppnas i farsen ett vägval.

Finansminister Anders Borg kunde ha ställt sig upp och sagt: EU har inte med detta att göra, ty över våra skatter bestämmer vi själva. Sannolikt skulle han då ha blivit en folkhjälte, likt en Engelbrekt som vägrade godta diktat över svenska folkets val.

Även bland alla dem som tyckte att skattesubventionen var korkad skulle han ha vunnit stor sympati. Motståndarna hatade visserligen denna subvention, men de skulle kunna dö för en demokratiskt vald regerings rätt att genomföra idiotiska beslut som den gått till val på. Kanske skulle Borg till och med kunnat bli lika populär som Bosse Ringholm blev när han luftade sina åsikter om slöa poliser.  Det får vi aldrig veta, ty Borg vek ner sig.

Snacka om snedvridning
EU hade i sin nåd sagt att Borg fick genomföra subventionen om det bara gällde företag med färre än 249 anställda. Men det skulle ha inneburit att till exempel familjeföretaget Max inte skulle få något bidrag, men att McDonalds som har franchiseform skulle få. Här har nog redan de flesta slutat att ens försöka förstå EU:s logik. Ty skulle inte det om något snedvrida konkurrensen?

Slutet blev att vallöftet sveks, företagarna blev sura och att alliansen i panik kastade bort de sju miljarderna på en annan dyr och ineffektiv subvention.

Stefan Carlén
Förbundsekonom på Handels
Skriv ett e-brev till debattredaktören