ROMANER. När jag var liten sjöng Sven Arefeldt i radion om att ro till Kina i en roddbåt med Stina, och att det skulle gå så lagom fort.

Jag kommer ihåg att mamma skrattade åt texten men att hon inte kunde hålla sig från att sjunga med. Och önska sig till fjärran länder.

Hon hade P1 på i köket och lärde sig massvis, om allt möjligt, utan urskiljning.

Pappa läste. Bok efter bok. Och tidningar, lokala och rikstäckande, jordbruksbladet och mina farbröders facktidningar, allt han kom över. Men i den verkliga geografin kom ingen av dem så långt.

Att möta människor
De skulle ha tyckt om romanerna En handelsman i blod och Nudelbagaren, för Yu Hua och Ma Jian låter oss komma människorna nära.

Och det är just det som är skönlitteraturens styrka. Den kan som få andra kommunikationsmedel låta människor mötas, tvärs över alla gränser och barriärer.

Därför är det tur att det finns förlag som Ruin och Fischer & Co som vågar ge ut så ”smal” litteratur som de här båda kinesiska romanerna.

Xu Sanguan säljer blod
Yu Huas En handelsman i blod skildrar Xu Sanguans kamp för ett drägligt liv för sig och sin familj.

Xu är fabriksarbetare, han arbetar hela sitt liv med att kärra runt silkeskokonger i sidenfabriken.

Vi får följa honom från hans ungdom då han vinner sin fru Xu Yulan genom att bjuda henne stort på restaurang tack vare de pengar han får när han säljer blod till blodchefen vid sjukhuset.

Handskar blir kläder
De får tre söner: första, andra och tredje glädjen, och Xu Sanguan spar handskarna han får varje månad på fabriken för att Xu Yulan ska kunna repa upp dem och göra kläder till barnen.

Fyra par handskar blir en tröja till yngste sonen, sex åt mellansonen och nio till den störste.

För att göra en tröja åt mannen behöver hon drygt tjugo par innan hon vågar sätta igång.

Till sig själv spar hon den bättre sortens finhandskar som bara delas ut någon gång om året. Hon behöver arton par.

Det tog nio år innan hon kunde göra en ny tröja till sig själv.

Staten behöver stålet
Det är inte så lätt för en vanlig arbetarfamilj att hänga med i politikens svängningar.

Läsaren får vara med under ”det stora språnget” när Kinas tunga industri ska byggas.

Sidenfabriken byggs om till stålsmälteri. Han kallas stålsmältare Xu och matar ugnarna med spisar och köksredskap som konfiskerats.

”Stål är som ris för staten”, säger han. ”Staten behöver stålet för att växa.”

Det öppnas bespisningar där människorna kan äta kollektivt istället för i sina egna kök, de kan välja mellan fyra stycken.

I början. Sedan stängs bespisningarna en efter en, och till slut måste alla laga sin egen mat igen. Och sedan blir det svält.

Lön på minimum
Xu Yulan har sparat ris och lyckades undanhålla sitt förråd när de med röda armbindlar kom och tog allt. Men ändå räcker det inte.

Xu Sanguan går och säljer blod för att familjen ska överleva. Sedan gör han det när sönerna tvångskommenderats ut på landsbygden och när han ska betala sjukvårdskostnader.

När han drabbas av en skuld och när han behöver muta en partitjänsteman.

Lönen räcker bara till uppehället. Aldrig något mer.

Gammal ost
Någon politiker är inte Xu Sanguan, han är en iakttagare och vittne till historien.

När kulturrevolutionen rasar som värst frågar han sin fru om hon vet varför fabrikerna, skolorna och affärerna stängt, varför folk blir upphängda i träden, inlåsta i skjul och ihjälslagna.

”Varför gör de ordförande Maos ord till sånger så fort han säger något, varför målar de hans ord på väggarna, marken, bilarna— ja till och med på toaletterna och spottkopparna?”

Sedan kommer han på det. ”Det är för att ge igen för gammal ost.”

Roman om många öden
Nudelbagaren är en helt annan slags roman. Det handlar om två vänner, en författare och en blodgivare, som lärde känna varandra när de tvingades ut på landet i sin ungdom.

Numera träffas de en gång i veckan och samtalar om livet i staden och om de berättelser författaren inte kan skriva på grund av censuren.

Vi får träffa olika slags människor, krematorieföreståndaren som gör sig en förmögenhet på att bränna lik när det blivit tillåtet att starta privata företag, balettdansösen som begår offentligt självmord på grund av sin olyckliga kärlek, chefredaktören som hunsas av sin fru, brevskrivaren som är illegalt invandrad i staden och livnär sig på att skriva brev åt alla analfabeter.

Hundar är mänskligare
Berättelserna utspelas nu, i dagens moderna Kina, och det är en overklig och absurd värld som målas upp. Porträtten av människorna är otäcka och skrämmande men ändå kärleksfulla.

Till slut är det en hund som konstaterar att hundar är mycket humanare än människor.

Människorna roffar, sliter och våldför sig på varandra som ingen hund skulle göra mot andra hundar, säger han och kan inte komma på ett enda argument för den mänskliga rasens överlägsenhet gentemot hundarna.

Ett fantastiskt affärsknep
Nudelbagarens blodgivare har inte mycket gemensamt med Yu Huas handelsman i blod.

Ma Jians blodgivare är professionell. Han ger av sitt eget blod, men är långt mer driven än så.

Eftersom det ger mer pengar att sälja sin blodstyrka än sin muskelstyrka har han kommit på ett fantastiskt affärsknep.

Han har inrättat ett kontor på den offentliga toaletten mittemot sjukhuset, där han tillhandahåller falska arbets- och uppehållsintyg åt de desperata fattiga som behöver snabba pengar. Ingen som inte kan legitimera sig tillåts ge blod.

Ma Jians blodgivare har en säker inkomst, det finns många papperslösa i Kina. När de kommer tillbaka efter att ha åderlåtit sig ger de hälften av betalningen för blodet till blodgivaren som tack för att ha haft m&o
uml;jligheten att tjäna lite pengar.

Blodgivaren kan dessutom inhösta ytterligare när han lämnar tillbaka arbetsintygen till fabrikschefen och kan intyga att alla resulterat i blodtappningar.

På så vis fyller fabriken sin blodkvot utan att produktionen blir lidande. ”Jag gör en samhällsinsats och alla är nöjda” säger blodgivaren.

Blodet står för nåt mer
Det kan tyckas som en slump att det förekommer blodgivare i båda dessa böcker, så förträffligt översatta av Anna Gustavsson Chen.

Men jag tror att det är mer än så, mer än en tillfällighet.

Den ena skildrar en arbetarklassfamilj genom tiden, den andra hur samhället förvridits till oigenkännlighet.

I Nudelbagaren har det mesta förtingligats, livet självt har blivit en vara att handla med, känslor likaväl som blod eller muskelkraft. Människorna lider och värjer sig, de hoppar från höghus och misshandlar varandra i sin frustration.

Och plötsligt inser jag att det handlar om kapitalismens rovdrift på oss.

Allihop och överallt. Oavsett var. Både här och i Kina.

Människorna får inte plats som de själva vill vara. Vi tvingas anpassa oss till döds.

Foga sig eller gå under
Jag upptäcker det tack vare det skrivna tempot, det går så lagom fort, som att ro i en roddbåt. Gör det ni också, det är mycket bra!

Båda författarna skapar dessutom en närhet till människorna på andra sidan jordklotet som ingen tillfällig besökare kan få, de visar hur lika vi är trots skillnader i omgivande klimat och språk.

Som arbetare känner jag väl igen maktlösheten, det är bara att foga sig eller gå under. Själv vill jag varken eller.

Roman: En handelsman i blod.
Författare: Yu Hua.
Översättning: Anna Gustafsson Chen.
Förlag: Ruin.

Roman: Nudelbagaren.
Författare: Ma Jian.
Översättning: Anna Gustafsson Chen.
Förlag: Fischer.

Maria Hamberg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn