TEATERRECENSION. I juni 1948 var Jönköping ytterst nära en pogrom mot resandefolket. En flertusenhövdad folkmassa med tillhyggen ville jaga ”tattarna” från stan, men fick nöja sig med att ramponera deras hem.

De flesta hade nämligen i förväg givit sig av, och de kvarvarande fick skydd av polisen, som dittills sett mellan fingrarna med förföljelsen.

Händelserna finns beskrivna av forskare, men först i och med den teaterföreställning, Resa utan slut, som nu spelas utomhus vid Vätterns strand kommer minnet ordentligt upp till ytan och kan bearbetas – kanske fungera som ett vaccin mot vår egen samtids tendenser att göra svaga folkgrupper till syndabockar.

Brutalitet och försoning
Arne Andersson har som manusförfattare och regissör använt all sin finess för att dels låta ensemblen ingående beskriva vad som hände, dels åstadkomma ett gripande lärostycke, en lång lektion i mänsklighet.

Den höga läktaren som publiken sitter på snurrar runt och stannar upp framför enkla spelplatser, ofta uppförstorade svartvita fotografier av gamla kåkar.

Gradvis övergår stilen från folklustspel och fars till ett mer brutalt uttryck, i takt med att det blinda våldet tar över.

När den symboliska försoningen till slut tillfälligt besegrar jävligheterna är det sen omöjligt att hålla tårarna tillbaka.

Stumhet och musik
Skådespelarna munhuggs mycket och gärna, men Andersson är också en driven mästare på att lägga in korta stumma sekvenser som säger allt, eller slow motion-gestaltningar av slagsmål och andra urladdningar. Stilisering som blir verkligare än verkligheten! Det är också gott om eftertänksamma poetiska avsnitt, talade eller sjungna.

Sammanvävt med detta har musiken en ovanligt viktig roll, därför att den för in det romska idiomet (språket romani lyser med sin frånvaro i dialogen). Kapellmästaren Marie Länne Persson utgår enligt egen utsago från en blandning av resandesånger, folkmusik och fyrtiotalsschlager. Och den romska artisten Ralf Novak Rosengren gör välförtjänt succé med sina solonummer.

Respekt för alla
Det hela utstrålar respekt för alla utom för överheten (som med tydlig undertext utpekas som anstiftare till lynchstämningen). Till och med de patetiska, försupna upploppsledarna gestaltas med chaplinsk värme så att man kan leva sig in i dessa främlingsfientliga losers.

Denna förståelse är dessutom synnerligen väl grundad. Föreställningen, hur bra den än blev, är bara toppen på ett förståelsearbete som pågått i många år, ända sen ABF Jönköpings Leif Svensson kom att intressera sig för resandefolket och till slut såg till att Resa utan slut blev av. (Han gör dessutom en svårförglömlig insats som orättvis poliskonstapel.)

Riktig kunskap
”Lokalt förankrad teater med socialt och politiskt engagemang” – så lyder den tekniska termen för vad som förut kallades arbetarspel – är helt enkelt en grymt effektiv kunskapsform. Intervjuer, källforskning och studiecirklar leder över till en pjäs där amatörer samarbetar med teaterproffs och förmår uträtta underverk på scen, gestalta ett livsöde med hela sin kropp och personlighet.

Resultatet blir öppna kanaler till det förflutna, med en närvaro som historieforskare och museimän bara kan drömma om. De kan åstadkomma rekonstruktioner; men teatern är på riktigt.

Märkunderligt var det att på ett seminarium i anslutning till premiären höra före detta ungar från Öster berätta om hur de först intervjuats, sen dragits in i arbetet med pjäsen och till slut gör (helt fantastiska) roller.

Märkunderligt därför att de också kunde redovisa hur omgivningens attityd gradvis förändrats, från ett ”usch, det där ska man akta sig för att rota i” till en alltmer spridd vilja att minnas och berätta.

Tack vare Resa utan slut.

Omvärderar och varnar
Föreställningen har således redan börjat påverka Jönköping på svåröverskådliga, godartade vis. Och den kommer att göra sitt till för en omvärdering av resandefolket i det allmänna medvetandet. För de har fortfarande ett negativt rykte, en tjyvstämpel, inte minst ute på landsbygden.

Och pjäsen har en förkrossande aktualitet. Den genomlyser den rasistiska opinionsbildningens mekanismer och varnar oss för vad ett samspel mellan propaganda, skev myndighetsutövning och social frustration kan åstadkomma.

Läs också: Smålands musik och teaters hemsida

Musikteater: Resa utan slut.
Scen: Utomhusarena i Kålgårdsområdet, Jönköping.
Manus: Arne Andersson.
Regi: Arne Andersson.
Komposition: Marie Länne Persson.
Scenografi: Peter Gadh.
Spelperiod: 28 juni till 5 juli, 9 till 24 augusti.