Den stora eken i LO-skogen är skirt sommargrön. Rövare från alla delar av landet är samlade. Getter bräker, hundar skäller, barn leker, skrik och slammer. Stora Rövarmötet ska börja.

Jungfru Wanja den Väna stiger upp på den stora stenen, oljudet blir till sorl.

– Hör upp! Fjärran har onda krafter beslutat om vår rövarrätt. Om detta ska Erland Lagprate nu tala:

– Rövare, vet detta: Högsta Lagfarne i de Förenade Länderna har beslutat att rövare från annat land har rätten att erbjuda herrar fri lejd i våra skogar till pris som gäller i deras skog. Detta är stort hot mot rövarrätten som den skriftats sedan mannaminne. Herremännen kan nu välja väg där priset är lägre, det ställer rövare mot rövare.

Rövarna ropar i munnen på varandra:

– Den som bjuder fri lejd till lägre pris blir dräpt!

– Vårt pris i vår skog!

Hasse Stenstaplare, kojbyggarnas hövding bjuder tystnad:

– Du, Lagprate plägar tala om det som är skriftat så rövare begriper, du har sagt att rövarrätten är fredad i de Förenade Ländernas Storskrift. Har du då talat falskt eller bara utan vett?

Lagprate ilsknar till
Nu blir Lagprate ilsk:

– Icke falskt och icke utan vett. Det är de Högsta Lagfarna som är utan vett. Men jag säger dig Stenstaplare att innan jag far hem för gott till östgötska landet ska herremän och jag resa en runsten, den största som rests i mannaminne. Där ska ristas att rövarrätten står fast och att ”Vårt pris i vår skog” ska gälla!

– Lagprate, du ska rista om skriftat pris men byter med dräparätten!

– Det krävs dräpahot innan priset skriftas!

Mona Talfagra, som gästar Stora Rövarmötet vill hjälpa:

– Rövare, om två solvändor när Fredrik Hårlöse jagats bort från Rådet lovar jag att ”vårt pris i vår skog” ska gälla.

– Talfagra, du talar fagert och lovar stort men Hårlöse bryr sig föga och rövarrätten kan inte avgöras av vem som har högsäte i Rådet.

– De iriska rövarna sa nej till ny Storskrift för de Förenade Länderna – det gör vi med!

Ylva Omsorga, kvinnofolkets främste, tar ordet:

– Rövare, inte byter Lagprate skriftat pris mot dräparätt, ett sådant byte gör ingen. Men Lagprate ska resa stenen och sedan dra färde. Då måste ny Vasall väljas. Vårt enade förslag är Per Villig men rövarna grumsar:

– En Bard som inte kan sjunga – vad är det?

– Vi tar halvskägg, han duger gott!

– Villig får hjälpa Lagprate baxa stenen, hur kul är det!

Villig väljs till Jungfruns nya vasall

Alla enas om att välja Villig som Jungfruns nye vasall. Men nu ska stången majas, tunnor öppnas, jäst mjöd silas. Spets kokas på bolmört, men i smyg, ty detta har Jungfrun av oro för holmgång sökt stävja, men över mjödets styrka vid det Stora Rövarmötet kan ingen råda. Lagprate ser snabbt en möjlighet:

–Skål alla rövare i alla skogar, skål för stenen som ska resas!

– Skål Lagprate, ropar rövarna, om än tjurigt, ty med spetsat mjöd vill alla skåla!

Ingemar Göransson
LO-utredare
www.ingemar.st