Papperslösa Sofia städar skolor

Sofia städar kontor och skolor på dagtid när verksamheten är igång. Hon försöker göra sig så osynlig, eller snarare obemärkt, som möjligt för att inte bli avslöjad. Foto: Claudio Bresciani.

Papperslösa Sofia städar kommunala skolor och kontor i en förortskommun till Stockholm. Hon är inte ensam. Många papperslösa sliter i den offentliga sektorn för svältlöner, utan försäkringar, pensioner eller någon som helst anställningstrygghet.

Kommunen eller skolan som köper städning för skattepengar vet inte att Sofia är papperslös. Och de tar inte heller reda på varför det är så billigt. De följer reglerna för offentlig upphandling och är nöjda med det låga priset.

Sofia städar på dagtid när verksamheten är igång i skolor och på kontor. Eftersom hon inte kan svenska är hon hela tiden rädd att bli avslöjad.

– När någon pratar med mig på jobbet svarar jag inte, säger hon.

Studerade ekonomi
Sofia har flytt från Azerbajdzjan där hon studerade ekonomi på högskolan. Hon hade ingen möjlighet att få jobb som ekonom där. Och som papperslös har hon ingen användning av sin utbildning i Sverige.

Hon har inget fast jobb. Arbetsgivaren ringer när hon behövs. Hon moppar golv, dammsuger, torkar bord och stolar och tvättar fönster. Det är slitsamt och Sofia har ofta ont i kroppen. Den ständiga rädslan har gjort att hon har fått svårt att andas.

– Om jag har ont kan jag inte klaga. Om jag inte kommer till arbetet för att jag är sjuk förlorar jag jobbet. Många papperslösa står beredda att ta mitt jobb om jag inte orkar, säger Sofia.

Lön kring 30 kronor timmen
Hon arbetar vardagar mellan klockan 7 och 15, ibland får hon extrajobb på helgen. Hon tjänar mellan 25 och 30 kronor i timmen, vardag som helgdag.

Vid vårt första avtalade möte uteblir Sofia. Hon vågade inte ge sig tillkänna eftersom jag hade med mig fotograf. När vi till slut träffas är det Sveriges nationaldag. Vi ses på Mynttorget utanför Sveriges riksdag, där de papperslösa samlats varje onsdag i 92 veckor för att protestera.

Sofia är klädd helt i svart, i långbyxor och blus, med det mörka håret uppsatt. Hon berättar med hjälp av tolk om flykten från Azerbajdzjan.

– De som sitter i regeringen behandlar oppositionen illa. Polisen torterar, mördar och kontrollerar oppositionella, vi riskerar alltid att råka illa ut. Hela tiden måste vi vara på helspänn och beredda på att polisen kan komma till våra hem.

Gått under jorden
Sofia och hennes man bor sedan flera år i Sverige. Efter att de fått avslag på sina asylansökningar lever de nu under jorden. Två av barnen är födda i Azerbajdzjan, det tredje barnet är fött i Sverige.

– Jag lever för mina barn, säger Sofia. Jag önskar att jag kunde ge dem ett bra liv. Men det är svårt att försörja tre barn när man inte har några papper, säger Sofia.

Rätt till skola
En ljuspunkt är den nya lag som ger de papperslösas barn rätt att gå i skolan. Men de kan inte leva som andra.

– Lärarna är snälla och klasskamraterna också, men mina barn kan inte göra det andra barn kan.

På fritiden sitter familjen mest hemma, alla fem, i det rum de hyr i den tvåa som de delar med en annan familj.

Mörk framtid
Framtiden är mörk. Även nu när familjen är i Sverige kommer polisen i hemlandet titt som tätt hem till deras släktingar i Azerbajdzjan. Det är uteslutet för familjen att återvända.

– Barnen skulle inte ha en chans där. Och för oss vuxna är det direkt farligt att åka tillbaka, säger Sofia.
Hennes högsta önskan är att hela familjen ska få uppehållstillstånd i Sverige.

Läs också: artikeln "Städfifflet avslöjades" 18/6 2008
Läs också: artikeln "Kommunen som bytte fiffelfirma" 18/6 2008
Läs också: artikeln "De försöker stoppa städfusket" 18/6 2008

Anna Holmgren
Frilansjournalist
Skriv ett e-postbrev till redaktionen