/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2008/k_linna2_2508.jpg
Katri Linna.

Facket kan bli en stark kraft mot diskimineringen på arbetsplatserna. Ta den positionen, annars ger politikerna den åt någon annan!

Uppmaningen kommer från Katri Linna, ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO).

Vid det här laget vet vi att busschauffören som kör oss till jobbet kan vara civilingenjör från Teheran. Att städarna på arbetsplatsen är från andra länder, medan chefen är svensk.

Att romer och svarta lätt hamnar nederst i högen när ansökningarna till de lediga jobben sorteras. Diskrimineringen finns, också i Sverige. Om detta är forskare, fackliga företrädare och arbetsgivare numera eniga.

– Det är så långt vi har kommit, säger Katri Linna. Nästa steg är hur vi ska ändra på det. Där närmar vi oss ett vägval.

Tvådelad lag
Sedan 1999 finns en lag mot diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk eller religiös tillhörighet.  Den har två delar. Dels ett förbud mot diskriminering, dels ett krav på att arbetsgivaren ska förebygga diskriminering aktivt.

– Den aktiva delen handlar om att riva de strukturer som håller utlandsfödda utanför, förklarar Katri Linna. Att kartlägga hur olika grupper behandlas på jobbet, stärka medvetenheten om våra fördomar, öka kunskapen om utländska utbildningar och examina.

– Här ger lagen uttryckligen facket och arbetsgivarna en viktig roll. Precis som i fråga om jämställdhet och arbetsmiljö kan de sluta avtal om den modell som passar den egna arbetsplatsen bäst.

– Men inte mycket har hänt. Därför kan vi få mer precis lagstiftning, i stil med den på jämställdhetsområdet.

Subtil diskriminering
Och det beklagar Katri Linna. För diskrimineringen i arbetslivet är mer subtil än i krogkön. Den kan handla om hur olika kvalifikationer värderas. Vilken vikt man lägger – medvetet eller omedvetet – vid ett svenskt uttal. Och vilken jargong man använder om utlandsfödda kring fikabordet. Att reglera sådana saker i lag blir trubbigt.

– Parterna finns på arbetsplatserna. De vet vilka krav ett visst jobb ställer, de vet var man kan ge ledigt vid både jul och ramadan.

Det senaste året har DO talat med flera fackförbund, bland dem Kommunal och IF Metall, för att öka deras intresse för diskrimineringsfrågor. DO har givit ut en handbok om vad fack och arbetsgivare kan göra, med positiva exempel från bland andra

SKF och Volvo Personvagnar, som ser mångfald och frihet från diskriminering som avgörande för sin trovärdighet och kvalitet.
Och visst kan Katri Linna se framsteg.

– När DO griper in brukar företagen vara lyhörda. Försvaret har till exempel tillåtit religiösa huvudbonader till uniformen. Liseberg och McDonalds har tagit fram slöjor som passar ihop med företagsklädseln. ”Spårvagnsdomarna” i Göteborg på 1980-talet, då det ansågs omöjligt att köra spårvagn i turban, känns avlägsna.

Vanligt med förlikning
DO har ständigt ett 30-tal ärenden på gång i olika domstolar. Framgångarna i Arbetsdomstolen har varit få – men desto oftare har de som upplevt sig diskriminerade fått upprättelse genom förlikning.

Genom att driva enskilda ärenden försvarar DO den enskilda individens rätt, men riktar också uppmärksamheten mot diskrimineringen.

Ett fall som väckt debatt de senaste månderna gäller en muslimsk man som missade en praktikplats och fick sin a-kassa indragen sedan han, av religösa skäl, vägrat ta en kvinnlig intervjuare i hand.

DO kräver ett rekordhögt skadestånd för mannen, över 160 000 kronor – men har fått hård kritik för att stödja religiöst kvinnoförtryck.

– Vi måste skilja på olika sätt att hälsa och frågan om mannen visat respekt eller inte, säger Katri Linna. Mannen bugade för kvinnan och förklarade varför han inte kunde ta kvinnor utanför familjen i hand. Det är fel att se detta som uttryck för kvinnoförakt.
Om mannen hade vänt sig bort från kvinnan hade det varit en annan sak, anser Katri Linna.

Och om han hade vägrat att ta instruktioner från kvinnliga överordnade?
– Då får han inte mitt gehör.

Få anmälningar
Muslimer, svarta och romer är tre grupper som DO har riktat sig till särskilt. De är mest utsatta på den svenska arbetsmarknaden – men DO har sällan fått in anmälningar från dem.

– Vi har särskilt vänt oss till romerna, lärt dem deras rättigheter och satt oss in i deras problem.

– De har diskriminerats i århundraden, utsatts för övergrepp och tvångssteriliserats. När de flydde undan Förintelsen stängde Sverige dörrarna. Angreppen mot romer i Italien den senaste tiden kommer inte ur tomma intet.

FAKTA: Katri Linna
Jobb: Diskriminerings-ombudsman.
Ålder: Fyller 48 i sommar.
Född: I Tammerfors. Till Sverige som 18-åring för att jobba på korvfabrik i Uppsala. Jurist, bland annat på LO-TCO Rättsskydd 1992 –1995. Kanslichef vid DO 1999–2003. Chefsjurist på HTF och Sif 2003–2005. DO sedan 2005.
Familj: 15-åring son, särbo som har två barn, samt katten Oswald.
Senast lästa bok: ”Vems islam?” av Mohammad Fazlhashemi.
Fritid: Cykla, spela tennis. ”Jag är rätt sportig. Och som många finnar har jag en dragning till det tysta. Det får jag i stugan utanför Tammerfors”.
Framtid: Har som en av tre nuvarande ombudsmän (alla utom Jämo Anne-Marie Bergström) sökt tjänsten som ny generaldirektör för den sammanslagna myndigheten Diskrimineringsombudsmannen som bildas den 1 januari 2009.