KRÖNIKA. Järnridån var fortfarande nerfälld mot öst. Det var strax efter att Berlinmuren fallit och östblocket kokade. Länder ville återta sina gamla identiteter. Förtryckta själars sprängkraft var inte att leka med och Sovjet vacklade.

Den svenska regeringen vaknade och ville skicka en delegation till de baltiska länderna på andra sidan Östersjön, under ledning av utrikesminister Sten Andersson. Han hade tidigare stött ihop med dåvarande ordföranden i Författarförbundet, Peter Curman. Där fanns förbindelser regeringen kunde ha nytta av, så han ringde upp.

"Det är lite fantastiskt att regeringen ringer författarförbundet", säger Peter Curman.

”Författarna tillhör en och samma republik. De kan prata med varandra, men det kan inte politikerna”.

Trots murar mellan nationer och politiska block har författare alltid haft antennerna ute. Ord förbinder. Det hade de långt innan ”nätet” var uppfunnet. Informella förbindelser har lindats runt jordklotet som ett osynligt blodomlopp.

Ombord på Konstantin Simonov
Men låt oss stanna vid Östersjön.

När Sovjet fallit kom ett initiativ från kontakttörstande ryska författare: en kryssning. Så utgick det ryska fartyget Konstantin Simonov från Sankt Petersburg 1992 och gjorde strandhugg i Talinn, Gdansk, Lubeck, Köpenhamn, Stockholm, Visby. Ombord fanns författare och översättare från länderna runt Östersjön, plus Norge. Ord förbinder. Nu ville man se Östersjön som ett förenande vatten i stället för ett åtskiljande.

Så kom det sig att Östersjöns författar-och översättarcentrum öppnade i Visby året därpå. På klinten med utsikt över det medeltida Visby sitter nu författare och översättare och arbetar längre eller kortare tider. Och ibland kommer långväga gäster, från Indien eller Canada.

Centret i Visby är ett vattenhål. Men lika mycket en  informell mötesplats. I köket vid spisen eller vid datorerna. Oplanerade samtal uppstår. Det är knutpunkt i ett nätverk av författar- och översättarcenter som finns över hela världen. Ett annat finns i Överkalix, om vi nu ska hålla oss till våra trakter. Och häruppe i norr finns ett av alla nätverk. En gång om året träffas ryska, finska, norska, svenska och samiska  kvinnliga författare i Barentsregionen.

Ut i världen
Så har vi författarresorna, utbytet mellan kollegor i olika länder. Ord förbinder. Tidigare resor har gått till Iran, Indien och Zimbabwe. Nyligen till Vitryssland. Under fem dagar hann tre svenska författare och flera vitryska författare träffa varandra och hålla ett antal uppläsningar inför  publik.

Och i sommar, mellan den 30 juni och 2 juli kommer författare och översättare från hela världen till Stockholm för en konferens, den första i sitt slag. Waltic.

Mottot: The value of words. Ordens värde.

Och könsfördelningen är 50/50!

Ingela Bendt
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn