Då det ännu inte med lagliga medel går straffa våra hemlösa och fattiga människor till fängelse, inskränks i stället deras tid för utomhusvistelse till cirka 19:00. Vid den tiden bör man infinna sig för att vara nästan säker på en plats i något av våra ovärdiga härbärgen staden erbjuder utsatta människor.

Det kan inte vara meningen att hemlösa ska behöva tävla om att få sova i en säng, där förövrigt kostnaden för kommunen är upp till 1.200 kronor per natt.

Om du får komma in och tilldelas en säng, är det inte tillåtet att gå ut mer den kvällen.

Den regeln utgår ifrån ”det egna valet” mellan att vara inlåst resten av kvällen eller gå ut och därmed överlåta den plats du hade till någon annan. 

Vuxna bemöts som småbarn
Det här handlar inte om människor dömda till ett fängelsestraff, nej det handlar om vuxna människor. Vuxna personer som av en eller annan anledning göms undan inomhus tidigare än våra 9–10-åriga barn behöver vara inne. Vem skulle inte bli frustrerad av denna diskriminering?

Fullvuxna personer bemöts likt små barn som ännu inte lärt sig vad klockan är.

Ständigt köande
Då det nästan alltid bildas köer till vad man än ska göra i de befintliga verksamheterna uppbyggda för våra hemlösa. Det köas ofta för att komma in i verksamheten, sen till duschen, till tvätten, till maten, till toaletten, till sovplatserna, till klädbyte, till telefonen och datorn för att nämna några frustrerande sätt att fördriva sin hemlösa tid på.

Är detta meningslösa och innehållslösa liv det våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer kallar att hjälpa hemlösa?

Är det verkligen detta liv myndigheter och organisationer som driver dessa verksamheter och samtidigt försvarar med näbbar och klor ser som värdigt?

Behov av hjälp
Det krävs mer kunskap och evidens säger oförstående människor i olika sammanhang. Men vart finns då den övertygande evidensen på att verksamheterna inriktade på att hjälpa hemlösa gör det?

Med hjälp måste väl ändå menas att hjälpen utgår från de ”hjälpbehövandes” behov och inte vad hjälparna har att erbjuda. Nu måste vi ta oss en djupare funderare på vad en hemlös människa kan tänkas behöva för att kunna leva och bygga upp ett liv.

Om vi tittar på vad hjälpen till våra hemlösa i dag består av, då tror jag att ni också kan se att den hjälp vi erbjuder i godhetens namn inte har något med en hemlös människas primära behov att göra.

Rolf Nilsson