I början av maj hade Sverigedemokraterna riksårsmöte. Naturligtvis dominerades diskussionerna av hur man ska kunna stoppa invandringen till Sverige. Främlingsfientligheten och hatet mot invandrarna är ju det som håller ihop partiet. Om deras främlingsfientliga politik finns det mycket att säga. Men få talar om deras arbetarefientliga politik.

Enligt Dagens Arbetes decembernummer skulle 8,2 procent av industriarbetarna mellan 18 och 34 år rösta på Sverigedemokraterna om det var val idag.

 Att dessa skulle vara övertygade rasister är inte bara en förenkling utan, tror jag, en helt felaktig bild.

Objektivt sett har de inget intresse av att rösta på ett parti som vill attackera fackföreningsrörelsen genom att minska dess inflytande och försämra anställningstryggheten.

Inte ens Moderaterna går idag ut med en sådan politik och Sverigedemokraterna vill helst inte prata om den utan vill i stället diskutera vad ”invandringen egentligen kostar”.

Denna ekonomiska politik är inget speciellt för Sverigedemokraterna utan går igen i dess motsvarigheter runt om i Europa. Ganska lätt att måla upp ett högerspöke att mobilisera emot, som arbetarrörelsen brukar göra i valrörelser, kan tyckas.

Stöd i norska industrifacket
I Norge heter Sverigedemokraternas motsvarighet Fremskritspartiet. Av Fellesförbundets, det största industrifacket, medlemmar har partiet fått uppemot 35 procent i opinionsundersökningarna.

Varför röstar då arbetarväljare på främlingsfientliga partier som vill minska deras makt på jobbet?

Jag tror inte att det är för att de är övertygade rasister. Socialdemokraterna har lämnat dessa väljare i ett politiskt vakuum. Få av våra företrädare bor i områden med hög arbetslöshet eller i orter där framtidstron sakta försvinner efter att den stora industrin har lagts ner. Men framförallt har vi ingen politik för dessa samhällsproblem.

Strid om inflytande
På sin höjd kan vi kräva att vi ska återställa det som borgarna har försämrat. Men sedan? Hur ska vi ta striden mot kapitalet när det gäller inflytandet på arbetsplatserna? Hur ska vi på allvar forma en politik för full sysselsättning?

Borgarna har inget svar på dessa frågor utan har i grunden samma syn på den ekonomiska politiken som Sverigedemokraterna.

A-kassan ska sänkas, fackföreningarna attackeras och de utbildningar som hjälpte folk tillbaks till arbete avskaffas. Hungriga arbetare jagar bäst. Om vi låter marknaden bestämma över dessa frågor kommer vi även i fortsättningen att föda Sverigedemokraterna med besvikna och hopplösa arbetareväljare.

Välfärd raseras
Socialdemokraterna bör åter våga diskutera ekonomisk demokrati för att få ett verkligt inflytande på arbetsplatserna. Och i stället för att vänta på en högkonjunktur bör man bygga ut den offentliga sektorn för att bekämpa arbetslösheten och bygga ut den välfärd som i dag raseras.

För att bekämpa rasismen och främlingsfientligheten behövs en helt annan ekonomisk politik än den som idag förs. En politik som sätter människan före marknaden.

Kristoffer Palmquist
Ledamot av Skånes SSU-distrikts styrelse