PÅ PLATS. Södra teatern var fullsatt med mänskor som ville tanka motståndskraft hos Naomi Klein när hon rapporterade om katastrofkapitalismen, och hur den frodas. Disaster capitalism.

Hon är verkligen duktig på att förmedla vansinnet i det internationella kapitalets logik, att storföretagen och deras hantlangare kastar sig över katastrofplatserna för att bygga en ”du sköna nya värld” enligt marknadsliberala principer.

Boken Chockdoktrinen hade länge arbetsnamnet ”Blank is beautiful” – ungefär ”Tomt är vackert”, berättade hon. Irak, New Orleans, Tsunamin. Det blir rusch efter enorma pengar och regeringarna har inte en chans.

Fyra dar efter tsunamin hade Världsbanken tvingat Sri Lankas regering att privatisera vattenförsörjningen och sälja fiskarbefolkningens hem till hotellkedjor, berättade hon.

Inte lönsamt
Det låter inte lite konspiratoriskt, liksom den mest stötande tanken i Chockdoktrinen: att statligt våld och tortyr lönar sig tack vare sina symboliska verkningar som ringar på vattnet.

Det stötande är, tycker jag själv, att man tänker sig att nån måste ha gett dessa order. Det känns så djävulskt.

Men det räcker kanske att föreställa sig ett globalt brottssyndikat, ständigt på jakt efter sönderfallna samhällen.

”Problemet är”, sa hon, ”att fred och klimat och sånt inte är lönsamt.”

Hopp och uppfinningsrikedom
Vari består då hoppet som Klein inger mitt i alla beskrivningar av det systematiska krossandet av allting som de flesta tror på?

I att vi bättre förstår vad det är vi försvarar. Frihet och jämlikhet måste uppfinnas på nytt för att inte bli bulldozrade.

”Vänstern har varit så keynesiansk”, framhöll hon vid frågestunden, och menade väl ungefär alltför fastlåst vid en enda berättelse om utveckling och en enda politisk strategi.

Det behövs mera mångfald i det politiska arbetet, för att bättre sätta press på politiken, menade Klein. En jämförelse som återkom flera gånger var trettitalet efter den stora depressionen:

”1929 efter krisen var vänstern beredd och kunde lägga fram en kritik av marknadskapitalismen och en alternativ samhällsmodell. De kunde säga: ’Ni sabbade den och därför får ni inte laga den men ni ska betala för den ändå.’”

Läs också: artikeln "Klein har mera rätt än fel" av Kenneth Hermele, den 3/6 2008