Osäkra inlägg om huvudavtalet

En stor portion oro och betydande osäkerhet präglade rader av inlägg när LO-kongressen debatterade de nyligen påbörjade förhandlingarna om ett nytt huvudavtal.

Rädslan för att konfliktvapnet – det yttersta maktmedlet – ska bli mer trubbigt och mindre användbart återkom gång på gång i debatten, liksom oron för ändringar i lagen om anställningsskydd.

Och visst fanns det fog för oron.

Parallellt med debatten under LO-kongressen gjorde Svenskt Näringslivs ordförande, Signhild Arnegård Hansen, skarpa uttalanden som pekade i just den riktning skeptikerna befarade.

Svenskt Näringsliv ställer krav på förändringar av konflikträtt och förändringar i anställningsskyddet. ”Det är viktigt att de här delarna är med, annars är det inte intressant för oss”, konstaterade hon i en TT-intervju.

Under kongressdebatten var uttalandet sannolikt okänt. Men de tveksamheter som redovisades från talarstolen hade ökat kraftigt om Svenskt Näringslivs passning till LO-kongressen varit känd.

Grus i maskineriet
Att skicka just den signalen, just under kongressdebatten, kan bara tolkas som rent oförstånd – alternativt ett avsiktligt försök att kasta grus i maskineriet och försvåra alla ansträngningar att nå en uppgörelse.

Från kongressens talarstol återkom de tidigare ofta uttalade önskemålen från Svenskt Näringsliv om proportionalitetsregler och förbud mot sympatiåtgärder.

Att den just avgångne avtalssekreteraren, Erland Olauson, försäkrade att ingenting sådant över huvudtaget fanns i korten uppskattades, liksom Wanja Lundby-Wedins korta kärnfulla ”glöm det” med adress Svenskt Näringsliv.

Hitta gränserna
Bakom kongressdiskussionen fanns en outtalad ambition att försöka ”pinna för” alla upptänkliga eftergifter i de förhandlingar som inletts. Diskussionens yttersta syfte var därför att tydliggöra var gränserna går.

Alla debattörer var medvetna om att en enig LO-styrelse för några veckor sedan fattat beslut om att inleda förhandlingar. Och på traditionellt manér innebär det att den utsedda förhandlingsdelegationen åtnjuter både stort förtroende och mandat att just förhandla.

Huvudavtalet i potten
Först när ett eventuellt resultat ligger på bordet för att antas eller förkastas uppstår det verkligt skarpa läget. Med ett eller flera förbund som säger nej faller med stor sannolikhet försöken att träffa ett nytt huvudavtal.

Denna vetomöjlighet innebär samtidigt att trycket på enskilda förbund kan bli mycket stort om en överväldigande majoritet bland förbunden vill anta ett förslag till uppgörelse. Exakt hur en sådan situation utvecklar sig återstår att se.

Postitionerna förtydligades
Kongressdiskussionen innebar att positioner blev tydliga. LO-ledningens ståndpunkt i avgörande frågor upprepades inför alla kongressombud parallellt med att oro och tvivel luftades från flera förbund.

Med alla positioner fastlagda kunde kongressen låta förhandlarna fortsätta sitt arbete. Men i höst eller vinter kan oron på nytt flamma upp. Ingenting är klart förrän allting är klart.