/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2008/p_bardval2_2208.jpg
Det blir Per Bardh som tar över som LO:s avtalssekreterare då Erland Olauson lämnar sin post. Foto: Anna Wahlström.

– Det här är stort, jättestort. Jag är rörd och framför allt hedrad, sa LO:s nyvalde avtalssekreterare Per Bardh när han tackade kongressen för förtroendet.

Minuterna innan hade Ulla Lindqvist valts om för en tredje period som LO:s vice ordförande.

Om hon togs emot som en mångårig bekant möttes Per Bardh av nyfikna blickar.

Per Bardh är ännu inte så känd inom LO-förbunden, och valberedningens ordförande Ylva Thörn berättade att hon hade grillat honom i en och en halv timme för att förvissa sig om att han var en bra kandidat.

Räcker jag till?
Per Bardh formulerar själv de frågor som då och då har farit genom huvudet, eller kanske magen, sedan han nominerades till ett av de viktigaste jobben inom fackföreningsrörelsen:

– Räcker jag till? Klarar jag av det?

Men tvekan varar bara några sekunder. När LO-Tidningen ställer sina frågor är Per Bardh snart igång och resonerar om löner och facklig styrka, och av osäkerhet finns inte ett spår.

– Min självbild är väl den av en lagspelare snarare än en ensamvarg. Det gäller att få hela gruppen att dra åt samma håll.

– Och det är när vi enas och håller ihop som vi är starkast. Avtalsrörelsen 2007 är ett bra exempel på det.

Vi höll ihop
Utåt framstod LO-förbunden som allt annat än eniga inför drabbningen. Var en satsning på kvinnolöner viktigare än en allmän låglönesatsning? Hur skulle den i så fall gå till?

– Men när vi väl hade bestämt oss höll vi ihop, säger Per Bardh. Och resultatet blev väldigt bra.

LO-förbunden tog den svåra diskussionen om vilka löner som borde höjas mer än andra, och lyckades bli överens.

Kommenterar inte vårdkonflikten
Per Bardh avböjer att kommentera Vårdförbundets nyss avslutade konflikt, men framhåller den styrka det ger att diskutera i förväg med alla som berörs om man vill förändra det relativa löneläget för en viss grupp.

– Där kan vi bli bättre. Det går att utöka samordningen till att gälla både LO-förbunden och tjänstemännen. I framtiden måste hela arbetsmarknaden omfattas när vi diskuterar lönenormering och förändring av relativlöner.

Mer precis än så blir inte Per Bardh kring framtida avtalsrörelser. Frågan om LO ska bygga vidare på sin kvinnosatsning med stöd av jämställdhetspotter vill han än så länge inte ha en personlig uppfattning om.

– Målet är vi nästan säkert eniga om. Vi kan inte ha en arbetsmarknad där kvinnors arbete systematiskt värderas lägre.

– Då får vi diskutera vägen mot målet. Jag vill gå igenom de olika uppfattningar som finns med LO-förbunden. Samla in dem, sortera dem och bena ut: Vad handlar detta egentligen om? Sedan ska vi samla oss.

Förberedelser
Systematiskt arbete, analys och planering är begrepp som Per Bardh tycks förkroppsliga.

– Redan på sensommaren måste vi börja förberedelserna för avtalsrörelsen 2010. Jo, jag har en del tankar om hur vi ska gå till väga.

Facklig tågresa
Det metodiska, strukturerade sättet att tänka känns igen när Per Bardh berättar om sin egen fackliga bana. Den blir lite av en tågresa, station för station, från sommarjobbet som fastighetsskötare hos L E Lundberg i Norrköping fram till den punkt där han står i dag.

Starten är förresten klockren, nästan som om det var bestämt på förhand att Per Bardh skulle ägna sitt liv åt fackligt arbete:

– Efter sommarjobbet fick jag fast anställning. Då kom klubbordföranden in på expeditionen och sa att alla är med i facket, det borde jag också vara.

– När jag skrev in mig visade det sig att jag hade fel lön. Jag borde ha 375 kronor mer i månaden. Det lovade klubbordföranden att fixa – om jag var redo att bli skyddsombud.

Blev kassör
18 år gammal hade alltså Per Bardh sitt första fackliga uppdrag. Han blev snart klubbens kassör, och så småningom studieorganisatör.

– En lokalombudsman i Fastighets i Norrköping, Lars-Inge Clasén, blev lite av en mentor. Han betydde mycket för att mitt fackliga engageman skulle ta fart.

Resan har sedan gått via femmånadersutbildningen för fackliga funktionärer, och olika ombudsmannajobb, först inom Fastighets, sedan Industrifacket.

Anställdes på LO
Hösten 2001 anställdes Per Bardh vid LO, där han bland annat har lett Organisationsutredningen 2001 – 2004 samt Ordning och reda-projektet. Sedan december 2005 är han chef för löne- och välfärdsenheten.

Med ett enstaka undantag har Per Bardh erbjudits och uppmuntrat att ta alla de jobb han haft, inte sökt dem. Så är det förmodligen om man får mycket uträttat?

– Mig själv kan jag inte värdera, svarar Per Bardh snabbt. Det får andra göra. Jag kan bara säga att jag känner oerhörd ödmjukhet inför uppdraget som avtalssekreterare. Jag är redo att göra mitt yttersta, och alltid försöka ha LO-medlemmarnas vardag för ögonen.

FAKTA: Per Bardh
Ålder: 49 år.
Uppväxt: I Kimstad utanför Norrköping, ”en sovande by med 1.500 invånare”.
Pappa: Hade först olika LO-jobb, bland annat chaufför, och blev sedan bilförsäljare.
Mamma: Först hemmafru, utbildade sig sedan till socialarbetare.
Familj: Sambon Ann Bjurholt (som jobbar på Handels) och sonen Victor, 9 år.