/media/lotidningen/media/images/bylinebilder/kommentarml.png

Mona Sahlin debuttalade idag som socialdemokratisk partiordförande på en LO-kongress. Med dagens starka opinionsstöd finns en god chans att hon vid nästa kongress om fyra år får återkomma som både partiordförande och statsminister.

Hon hade inga svårigheter att locka fram skratt och applåder från ombuden när hon raljerade med den borgerliga regeringens fadäser.

Det finns åtminstone en fördel med att vara i opposition; alla inser vikten av att parti och fack gör gemensam front mot borgerligheten.

I opposition
Mona Sahlin påminde om att på kort sikt är arbetarrörelsens viktigaste uppgift att opponera hårt mot den borgerliga regeringens värsta dårskaper: den pågående utförsäljningen av statliga företag, privatiseringen av Apoteket, slakten av de allmännyttiga bostadsföretagen, införande av gräddfiler i vården, en särskild skatt för pensionärer och nedrustningen av komvux och arbetsmarknadsutbildningarna.

Det handlar inte om att opponera för opponerandets egen skull. Helt klart är att den borgerliga regeringen fram till nästa val vill skapa oåterkalleliga fakta på vissa områden.

Har man sålt ut Apoteken, skolan vårdcentralen eller ett statligt företag är det svårt att ta tillbaka det som förlorats.

Sålt är sålt. Ju mer partiet lyckas väcka en folklig opinion mot det pågående systemskiftet desto mer kan man begränsa de framtida skadeverkningarna av borgerlighetens förstörelseverk.

A-kassan
På andra områden är det lättare att omedelbart lägga om politiken vid en valvinst. Det gäller till exempel för a-kassan. Med en vänstermajoritet i riksdagen kan en ny regering riva upp alla Littorins beslut.

Mona Sahlin upprepade s-löftet att partiet vill höja taket och ersättningsnivån i a-kassan.

Hon slog också fast att egenavgifterna måste sänkas. Hon ville även lyfta fram försäkringens karaktär av en omställningsförsäkring. Efter 300 dagars arbetslöshet måste den arbetslöse få erbjudande om utbildning eller andra arbetsmarknadsinsatser.

Så allmänt formulerat är kraven lätta att instämma i.

Det är först när de ska konkretiseras i praktisk politik som besvärligheterna uppstår. Höjda tak i a-kassan är viktiga för den enskilde men är inte särskilt dyrbara att införa. Annorlunda förhåller det sig med att sänka egenavgifterna till en rimlig nivå. Där handlar det om ett titotal kronor miljarder som måste tas fram.

Oklart med finansiering
Ännu har inte partiet talat om hur det vill klara av finansieringen av en reformerad a-kassa. Det är i och för sig ingen större brådska med det. Men ju närmre valet vi kommer, desto starkare kommer kraven på tydliga besked att växa.

En bra a-kassa kostar pengar, och på den punkten får partiet inte sväva på målet.