I diverse tidningar går det läsa om hur lätt det är att skaffa lägenhet i Stockholm. Det finns till och med utförliga beskrivningar av hur detta ska gå till.

Om nu detta skulle vara sant kanske någon kan förklara varför antalet hemlösa i samma stad ständigt ökar och att det står cirka 120.000 människor i kö för en hyresrätt.

En av förklaringarna skulle ju kunna vara att våra politiker, myndigheter och frivilligorganisationer inte vill avskaffa de definitioner Socialstyrelsen kallar för hemlöshet. De allra flesta människorna som har ett eget hem att gå till verkar endast definiera uteliggare som hemlösa.

Detta innebär att den största och snabbt växande andelen människor utan eget hem bara finns i statistiken.

Till den gruppen räknas till exempel alla vräkta barnfamiljer och andra som inte klarar av de allt högre och stigande boendekostnaderna.

De placeras efter vräkning i lukrativa, segregerande  ”där-har-du-för-att-du-är-fattig-­boenden”, som drivs av socialtjänst, frivilligorganisationer och privata aktörer.

Där kommunen, i stället för att före vräkningen stödja människor så att de kan bo kvar i bostaden, villigt betalar hyror upp emot 30.000 kronor i månaden. I dessa ”fattighus” ska sedan människor vårdas mot sin fattigdom av ”hemvärdiga” människor, samtidigt som de ska råda bot på bristen på bostäder där folk har råd att bo kvar.

Rolf Nilsson