Karensdagen i sjukförsäkringen infördes 1993, och har sedan dess varit hjärtligt hatad av LO-förbunden. Men inför kongressen föreslår styrelsen att den ska finnas kvar.

Det viktigaste argumentet mot karensdagen är att den slår hårdast mot dem som har lägst inkomster. Lågavlönade tvingar sig till jobbet trots att de är sjuka, vilket ökar risken för allvarligare hälsoproblem på sikt.

På LO-kongressen 1996 föreslog styrelsen att LO skulle acceptera karensdagen, men tvingades backa. Sedan dess har linjen varit att den ska bort. Linjen bekräftades av kongresserna 2000 och 2004.

Byter fot
Men nu byter styrelsen inställning. I sitt förslag till riktlinjer, som ska behandlas på kongressen kommande vecka, skriver den att en viss självrisk i försäkringen är rimlig.

Självrisken består dels av att ersättningen vid sjukdom bara är 80 procent av lönen, dels av karensdagen. Om man minskar självrisken måste i stället kontrollen av de sjuka öka. Det leder till dyrare administration och kan dessutom vara integritetskränkande, lyder resonemanget.

Hård debatt
Det är ingen djärv gissning att LO:s styrelse får det hett om öronen när frågan tas upp på kongressen. Handels, Hotell- och restaurangfacket och Seko kräver i en gemensam motion att LO ska arbeta för att karensdagen slopas.

Ett krav som LO:s styrelse alltså distanserar sig från. Den nöjer sig med att LO bör arbeta för en mer rättvis karens. Som karensdagen ser ut i dag kan exempelvis den som har två deltidsjobb få två karensdagar när han eller hon är sjuk.

– Styrelsen tycker inte att karensdagen är bra, men slopad karensdag är ett krav vi har svårt att få igenom. Då är det bättre att prioritera andra krav, säger Irene Wennemo vid LO, som har lett arbetet med styrelsens förslag till fackliga strategier.