POLITIK. Trots att Saul Alinsky sedan länge är död är han högst närvarande i årets presidentval.

Hillary Clinton har länge kopplats samman med honom. Hon skrev sin examensuppsats om Alinsky och gjorde ett tillräckligt starkt intryck på honom för att erbjudas ett jobb. Något hon avböjde.

Men hennes kontakter med honom dök upp i den amerikanska högerns kampanj mot paret Clinton under 1990-talet och togs som intäkt för att Hillary var kryptosocialist.

I verkligheten var hon en ganska beskedlig medlem av 68-generationen. Dessutom betydligt mer intresserad av konventionell politik, i uppsatsen avfärdas gräsrotsorganisering som omodernt. Något som märks i hennes kampanj som är både traditionell och toppstyrd.

Den ickeideologiska positionen
Barack Obama, som i mitten av 1980-talet engagerades av några av Alinskys lärjungar för att göra Chicagos svarta kyrkor till verktyg för social förändring, var mer mottaglig för Alinskys metod.

Hans presidentvalskampanj präglas av de organisatoriska principer som Alinsky ställde upp. När Obama vinner nomineringsmöte efter nomineringsmöte är det för att det sedan länge finns en lokal, självständig och vältränad basorganisation i hela landet som knackat dörr och bearbetat organisationer i det civila samhället.

I kombination med en modern nätkampanj har traditionellt gräsrotsarbete levererat pengar, aktivister och väljare till Obama.

Obamas politiska strategi har varit att berätta om förhoppningarna om ett framtida USA som inte präglas av de senaste decenniernas politiska splittring, istället talar han om behovet av att röra sig bortom blockpolitiken och fokuserade på amerikanernas gemensamma intressen.

När Obama argumenterar utifrån en ickeideologisk position är det influerat av Alinsky.

Det är lättare att förstå strategin om man ser på valmanskåren som ett område som ska organiseras, det gäller att fokusera på det folk har gemensamt. Man måste vara en "realistisk radikal" för att nå förbättringar.

Men vem vinner?
Saul Alinskys ande svävar över de demokratiska presidentkandidaterna. Båda två har till skillnad från honom accepterat valpolitik som ett sätt att förändra samhället. Men annars har de valt olika vägar.

För Clinton var han ett intellektuellt intresse som förvandlades till en kvarnsten om halsen som hon försökt göra sig av med.

Obama har å andra sidan har låtit Alinsky genomsyra hela hans förhållningssätt till politiken.

Frågan är vilken väg som kan leda till Vita huset?

Fredrik Jansson
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören