BAKGRUND. Saul Alinsky (1909–1972) växte upp i Chicagos slum. Efter att en kortare karriär som kriminolog – då han bland annat gjorde deltagande observationer i Al Capones maffia – blev han med inspiration från fackföreningsrörelsen yrkesorganisatör.

Men istället för facklig organisering ägnade han sig åt att organisera den amerikanska slummen. Man kan likna honom vid en konsult som kom in för att ge de boende de verktyg som behövdes för att ändra på maktförhållandena. När jobbet var klart tog nästa stad och ghetto vid.

Vardagen huvudsaken
Alinskys metod var enkel. För att åstadkomma förändring måste man vara i en position där makthavarna lyssnar.

För att få deras öra måste man ha makt.

Makt får man genom att organisera människor.

Och att organisera människor gör man genom att vädja till deras egenintresse.

För Alinsky var blåögd idealism ointressant. Det var faktiska förbättringar i vardagen som betydde något. Parti- och valpolitik var han skeptisk till. Politiker och andra makthavare förhandlade man med när man hade tillräckligt med makt bakom sig. Och just Alinskys ovilja att se bortom den omedelbara nyttan är något som kritiserats av delar av den amerikanska vänstern.

En amerikansk tradition
Det gör det svårt att placera Alinsky politiskt.

Han hörde hemma till vänster. Men anslöt sig inte till någon ideologi.

Snarare hörde han hemma i en spretig amerikansk populistisk radikaldemokratisk tradition som sträcker sig bakåt i tiden till tebjudningen i Boston och de tidiga amerikanska revolutionärerna.

Fredrik Jansson
Skriv ett e-postmeddelande till kulturredaktören