Utbrändhet har gått från att betraktas som en ”yuppiesjuka” som drabbade unga män till att bli en lågstatus sjukdom som drabbar kvinnor. Etnologen Mia-Marie Hammarlin har undersökt hur utbrändhet betraktas.

– Egentligen handlar det om att fler har fått diagnosen. Det är inte längre exklusivt att vara utbränd. Och rent statistiskt är det fler kvinnor som drabbas av psykiska sjukdomstillstånd. Därmed har statusen för sjukdomen sjunkit. Det har jag sett bland annat i rapporteringen i medier, säger hon.

Hon har följt nyhetsrapporteringen om utbrändhet under tre års tid för sin avhandling. Det har nästan uteslutande varit kvinnor som berättat om sin utbrändhet.

– Kvinnorna som framträtt har talat känslomässigt. Säkert något som passar journalister bra. Det är lätt att citera. Det har varit ord som ”kollapsad”, ”deprimerad” eller ”håglös”. Mäns beskrivningar, de få gånger de funnits med, har fått någon slags teknisk association. Att det är som att ”få soppatorsk”, säger hon.

Men på vad sätt är detta att ge sjukdomen en lägre status?

– En snabb koll på vilka som får komma till tals i tidningarna normalt sett visar att det oftast är män. Men här är det kvinnorna som fått plats. Det verkar som om kvinnor får plats när de är försvagade och talar om känslor. Inte annars, säger Mia-Marie Hammarlin.

I sin forskning ser hon också att kvinnor oftare väljer gruppen eller nätverket för att ta sig ur sin utbrändhet. Männen å andra sidan drar sig undan och försöker lösa sina problem själva.

– Att bli utbränd skulle kunna ses som att manligheten hotas. Men det är knappast så att kvinnligheten hotas av att bli utbränd. Jag har kunnat se att nästan alla kvinnor som jag följt och även intervjuat har valt nätverket i sin strävan att förändra sin situation, säger hon.

Bra med nätverk
I sin forskning har hon sett att nätverken på många sätt är bra. De ger en trygghet. De bryter isoleringen och kan vara en väg ur långtidssjukskrivningen. Det har också visat sig att många har kunnat utveckla sig själva i nätverken.

– De har utvecklat sina kreativa sidor i nätverken och det har fått dem att må bättre. Nätverken har också blivit ett slags proteströrelse där kritik mot samhället har fått en framträdande plats. I gruppen finns tryggheten att ställa krav på respekt, jämställdhet och en balans mellan arbete och fritid, säger hon.

Finns det ingen risk med att tillhöra dessa starka nätverk?

– Att sjukdomsidentiteten förstärks. Det är en risk.

FAKTA: Mia-Marie Hammarlin
Mia-Marie Hammarlin disputerade i april vid Lunds universitet med sin avhandling Leva som utbränd. Den har getts ut av förlaget Symposion. Hon är också programledare på radions Vetenskapens värld.