Handelsavtalet blev historiskt och innebar att ny norm för kvinnodominerade avtalsområden sattes. Vi vill fortsätta på den vägen i avtalsrörelsen 2010 för att utjämna löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Det skriver företrädare för nio LO-förbund.

Inför avtalsrörelsen 2007 var vi undertecknade fackförbund eniga om tre övergripande lönepolitiska målsättningar. Ökade reallöner, en samhällsekonomiskt stabil lönebildning samt en solidarisk lönepolitik som syftar till att utjämna löneskillnader mellan män och kvinnor.

Löneskillnaderna mellan män och kvinnor beror inte främst på direkt diskriminering på arbetsplatserna. Orsakerna kan istället hittas på två andra områden. Mellan avtalsområden eller branscher är kvinnors arbete konsekvent lägre värderat än mäns. Där det arbetar en majoritet män är löner och villkor genomgående högre. Dessutom ser vi en skillnad inom varje avtalsområde.
Löneskillnaderna växer till nackdel för kvinnor. Det är en utveckling som sker successivt under familjebildningsfasen i 18–35-årsåldern. 

Inför avtalsrörelsen 2007 var vi nio eniga om att värderingen av mäns och kvinnors arbete var felaktig. Vi ville rätta till orättvisorna i lönebildningen i de centrala avtalsrörelserna. En samordning som medgav att kvinnodominerade avtalsområden skulle få ta ut mer utan att det ledde till kompensationskrav skulle kunna uppfylla målen om stabil lönebildning och solidarisk lönepolitik. En tanke fanns också att en högre värdering av kvinnodominerade avtalsområdens löner också skulle ha strukturpåverkan – genom att allmänt förbättra attityder och höja värderingar av kvinnors arbete.

Vi var ense inför avtalsörelsen 2007
Vi var ense i LO-samordningen inför avtalsrörelsen 2007 om att detta var en av de bärande delarna. I LO:s samlade avtalskrav ingick en del som kom att kallas för jämställdhetspott. För varje avtalsområde kunde vi kräva en extra jämställdhetspott baserad på andelen kvinnor med löner under 20 000 i månadslön baserat på heltid. Denna pott skulle som mest vara 205 kronor.

När industrins avtal blev klart visade det sig att det blev ett treårigt avtal där lönerna ökade med 9,6 procent. Dessutom tillkom 0,6 procent som var ett beräknat värde för pensionsuppgörelsen. Totalt gav industrins avtal 10,2 procent.

Handels avtal med Svensk Handel blev det första avtal där jämställdhetspotten prövades. Det blev ett historiskt avtal eftersom det etablerade en ny norm med jämställdhetspotten.

Trots att såväl Handels som arbetsgivarmotparten Svensk Handel var överens skedde förhandlingarna  under varsel om konflikt. Skälet var att arbetsgivarnas centralorganisation Svenskt Näringsliv ville stoppa sin egen medlemsorganisation från att ingå avtal.

Framgång för LO och jämställdhetspotterna
Avtalet som slöts blev en framgång för såväl jämställdhetspotten  som för  LO-kollektivet eftersom en ny norm för kvinnodominerade avtalsområden sattes. Denna norm med jämställdhetspott blev sedan vägledande för andra avtal.

När vi utvärderar avtalsuppgörelserna efter första året kan vi se att det givit önskad effekt. LO-kollektivets samlade uppgörelse beräknas årligen kosta cirka 3,8 procent, medan TCO och Saco beräknas kosta 3,4 procent. Inom LO-kollektivet skilde det dock en del beroende på dels jämställdhetspotten, dels på att de avtal som hade låga lönelägen naturligtvis fick ut högre löneökningar i procent. Man kan säga att det skilde mellan mansdominerade branscher som fick 3,4 procent och kvinnodominerade branscher som avtalade mellan 4,3 och 4,8 procent. Det är rimligt om man vill åstadkomma relativlöneförändringar.

Vårt mål är enkelt och tydligt
Vi som skrivit under denna artikel är ense om att bidra till en stabil lönebildning. En diskussion om vilka faktorer som ska beaktas vid bestämmandet av löneutrymmet måste löpande äga rum inför Avtal 2010.

Vi är ense om att vi har slagit in på den rätta vägen för att utjämna löneskillnader mellan män och kvinnor.

Vårt mål är enkelt och tydligt, vi ska vara väl förberedda och samordnade inför nästa avtalsrörelse år 2010.

Om detta är vi ense!

Gunnar Ericson, avtalssekreterare Byggnads
Ronny Wenngren, förhandlingschef Elektrikerna
Magnus Pettersson, avtalsansvarig Fastighets
John Haataja, avtalssekreterare Handels
Mats Hansson, avtalssekreterare Hotell- och restaurangfacket
Håkan Pettersson, andre vice ordförande Kommunal
Mikael Johansson, förbundssekreterare Målarna
Sven-Olof Hellman, avtalssekreterare Seko
Sofie Rehnström, avtalssekreterare Transport
v ett e-postbrev till debattredaktören