 |
SISTA ORDET. 1980-talet var bland allt annat de många u-båtslarmens tid. De kom i svärmar (larmen, inte u-båtarna), de fyllde ett oräkneligt antal kvällspressidor, gav upphov till ett nästan lika oräkneligt antal utryckningar av den svenska marinen och fyllde arbetstiden för ett stort antal departementstjänstemän.
Svenska folket förfärades först, förbryllades sedan och blev till sist något tvivlande. Det verkade liksom litet meningslöst, detta eviga fnattande in och ut bland de svenska skären, år efter år efter år.
I tillnyktringens tid gjordes mer noggranna analyser av de ljudupptagningar, som tidigare ansetts bevisa att det var fråga om främmande marin undervattensverksamhet.
Det befanns att flertalet nog kunde hänföras till djur som rörde sig i vattnet, troligen främst minkar.
Sista bastionen faller
Nu faller även sista bastionen i försvaret för tesen om de stora u-båtskränkningarna, Hårsfjärden. Det var nog ingen rysk u-båt där heller. Utan bara den helsvenska, annars seglande, taxibåten Amalia som gick för motor denna kväll.
Amalia var för tillfället inhyrd av DN-journalister, som var på spaning efter u-båtar. Det var deras båt som tros ha utlöst det ubåtslarm som nästan fick Sverige att förklara Sovjetunionen krig.
Gratisuppslag till nyårsrevyer
Visst kan man skratta åt historien, så här efteråt. Alla författare av nyårsrevyer har fått ett gratisuppslag. Men egentligen är det inte roligt – inte när man betänker den fullkomliga hysteri som åtminstone från vissa håll piskades upp mot de förmodade u-båtarna.
Att ifrågasätta dem var näst intill landsförräderi, allmän mjäkighet och eftergivenhet mot kommunismen.
Sansad debatt omöjlig
Dåvarande utrikesministern Lennart Bodström uttalade vid en informell middag med några journalister viss skepsis mot de ständigt stigande larmen.
Oppositionen begärde omedelbart misstroendeförklaring mot honom. En något plågad Ingvar Carlsson beskriver i sina memoarer sina egna försök att få någon rätsida på ett fenomen, som verkade allt mer irrationellt och samtidigt fullkomligt omöjligt att föra en sansad debatt om.
Bildt tog täten
Carl Bildt, som gick i spetsen för härnadståget mot de förmodade u-båtarna, verkade periodvis ha trott att hans efternamn stavades ”XII”.
Som statsminister bröt han mot alla regler för kontakterna med främmande makter och skrev på eget initiativ och utan hörande av vare sig regering eller utrikesnämnd ett argt brev till den ryska statsledningen.
Påminner om Irakkriget
Påminner det om något? Javisst. Den amerikanska debatten månaderna före Irakkriget.
Visst hade Saddam kärnvapen. Visst var han lierad med bin Ladin. Visst var det alldeles nödvändigt att invadera. Att hävda något annat var landsförräderi, allmän mjäkighet och eftergivenhet mot terrorismen.
Irakkriget blev en katatrof. Men U-båtshysterin fick inte några värre effekter än ett antal bortslängda miljoner (för all del rätt många).
Men hur det än är känns det inte riktigt lugnande att den person som gick i spetsen för drevet i dag är den som har det dagliga ansvaret för Sveriges relationer med främmande makter.
Anne-Marie Lindgren
Chef för arbetarrörelsens tankesmedja
Skriv ett e-postbrev till politiska redaktören
