 |
KRÖNIKA. Ett sätt att driva opinionsbildning är att annektera en känd klassisk tänkare och sedan tillskriva personen i fråga sina egna politiska idéer. En tänkare som alltid får utstå sådana annekteringar är nationalekonomins ”urfader” Adam Smith.
I en nyutkommen bok från Timbro ”Adam Smith om folkens välstånd” läser författaren PJ O´Rourke Adam Smiths 1700-talstexter som fan läser bibeln.
I O´Rourkes läsning blir Adam Smith en nyliberal som vill se människor som bara tänker på sin egen nytta och förespråkar minimal statlig inblandning.
På Timbros hemsida rekommenderas de som inte vill läsa Adam Smith själv att det räcker med denna nyliberala tolkning.
Jo, det kan man förstå, för alla som läst Adam Smith i original framstår O´Rourkes tolkning som bisarr.
Med en annan tolkning skulle nämligen vänstern och fackföreningsrörelsen mycket väl kunna annektera Adam Smith och göra honom till välfärdskramande fackföreningsvän, en frän kritiker av näringslivets girighet och makt att tillskansa sig medel på de fattigas bekostnad.
Varnar för arbetsgivarförslag
Smith varnade i sitt huvudverk för lagförslag som kom från arbetsgivarhåll. Han skrev att varje sådant förslag kommer från ”…män vars intresse aldrig är detsamma som allmänhetens, och som vanligen har ett intresse att lura och bedra allmänheten, och som vid åtskilliga tillfällen lurat och bedragit allmänheten.”
Hans klassympatier låg hos arbetarna. Till skillnad från sina samtida 1700-talstänkare som tyckte att fattiga skulle leva på svältgränsen förespråkade Smith höga löner.
Näringslivets företrädare klagade enligt Smith endast på höga löner, men ”de tiger om de skadliga följderna av deras egen vinst”.
Förespråkar skatter
När det gäller synen på staten och det offentliga förespråkade Smith en stat som förutom försvar, domstolar och polis också skulle ta sociala hänsyn. Smith pekar sedan ut vägar, infrastruktur, utbildning som sådant som alla skulle betala gemensamt via skatter.
Smith menar också i en öppen princip att alla samhällsinstitutioner som inte kan underhållas genom privata avgifter av ”medlemmar i samhället som drar den största nyttan av dem, så måste denna brist ersättas genom allmän beskattning av hela samhället.”
Med en sådan öppen princip skulle ju alla välfärdsinstitutioner som pensioner, a-kassa, sjukförsäkring, sjukvård mm kunna räknas som statens ansvar. Och simsalabim förvandlas ju Adam Smith till socialdemokrat.
Bör förstås i sitt sammanhang
Nu måste jag dock säga att jag inte förespråkar denna form av kamp om annektering av klassiker.
I denna naiva kamp blir de alltid så ohistoriska att man tappar intresset. Klassiker som Adam Smith bör läsas med utgångspunkt från den tid då de verkade. Och för 1700-talet är Adam Smith en radikal ekonom som var kritisk mot hur privata intressen utnyttjade sin makt för att suga ut arbetarna.
Stefan Carlén
Förbundsekonom på Handels
Skriv ett e-postbrev till politiska redaktören
