Finanspolitiska rådets första rapport är starkt kritisk mot regeringens a-kassepolitik.
– En stor del av befolkningen står nu utan försäkringsskydd, säger nationalekonomen Laura Hartman, ledamot i rådet och forskare vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering.

Den nya myndigheten Finanspolitiska rådet ska utvärdera regeringens politik utifrån de mål som satts upp. De ska alltså inte bedöma eller ge synpunkter på vad som är bra eller dålig politik.

Trots de förbehållen är rådets rapport mycket kritisk.

Arbetslösheten har de facto minskat, konstaterar rapporten. Men hur mycket det beror på regeringens åtgärder och hur mycket det beror på konjunkturen är för tidigt att säga, enligt rapporten.

Olika uppfattning
Enligt regeringen har också svagare grupper, som äldre, ungdomar och lågutbildade, gynnats av de nya arbetsmarknadsreformerna.

Rådet ger en annan bild. Det har studerat hur dessa grupper har klarat sig nu jämfört med hur de klarade sig under förra konjunkturuppgången 1999-2000.

– Men det är svårt att dra några slutsatser alls och vi bedömer att det inte går att säga om det går bättre för dessa grupper nu än tidigare.

För höga avgifter
Rådet är inte lika kritiskt till regeringens jobbskatteavdrag. Avdraget, kan enligt rådet, verkligen ha ökat arbetade timmar utan att dra med sig alltför mycket dödvikt i form av sänkt skatt för höginkomsttagare som ändå inte jobbar mer, vilket är den återkommande kritiken från LO-ekonomernas sida.

Däremot är rådet väldigt kritiskt till förändringarna i a-kassan.

Respektive a-kassa ska nu bära kostnaderna för arbetslösheten inom den egna yrkesgruppen. Höjningen ska också delvis finansiera jobbskatteavdraget.

De höga avgifterna ses som negativt att det finanspolitiska rådet.

– Hittills har tolv procent av a-kassans medlemmar försvunnit, vilket gör att en stor del av befolkningen nu står utan försäkringsskydd vid nästa lågkonjunktur, säger Laura Hartman.

Reformer motverkar varandra
Reformen gör det också svårare att få folk i arbete eftersom arbetsmarknaden fungerar sämre när fler står utanför a-kassans skydd.

– A-kassereformen skulle bekosta jobbskatteavdraget. Då är det extra olyckligt att reformerna motverkar varandra och då är det berättigat att ställa frågan: Varför inte göra något annat, säger Laura Hartman.

I rapporten skriver rådet att regeringen hellre borde ha begränsat höjningen av a-kasseavgiften och samtidigt inte infört så omfattande jobbskatteavdrag.

Men när nu reformerna ser ut som de gör ger Finanspolitiska rådet inget klart råd.

– Att göra a-kassan obligatorisk är en möjlighet att ta sig ur knipan, men frågan är om det är politiskt genomförbart i dag, säger Laura Hartman.

FAKTA: Övriga slutsatser

  • Förändringarna i sjukförsäkringssystemet ger ingen press på arbetsgivarna att ta ett större ansvar för rehabiliteringen än vad de gjorde tidigare.
  • Fastighetsskatten var bra i det förra systemet och det fanns ingen anledning att ändra på det.  Förändringarna är också ett brott mot principerna i skatteöverenskommelsen från 1991. Tillsammans med slopad förmögenhetsskatt skapar också sänkt fastighetsskatt större ojämlikhet i samhället.
  • Offentliga investeringar missgynnas. Överskottsmålet bör därför ses över och omformuleras så att investeringar ingår i sparandet. I framtiden bör de offentliga överskotten minska.
  • Fastighetsskatten var bra i det förra systemet och det fanns ingen anledning att ändra på det.  Förändringarna är också ett brott mot principerna i skatteöverenskommelsen från 1991. Tillsammans med slopad förmögenhetsskatt skapar också sänkt fastighetsskatt större ojämlikhet i samhället.
  • Offentliga investeringar missgynnas. Överskottsmålet bör därför ses över och omformuleras så att investeringar ingår i sparandet. I framtiden bör de offentliga överskotten minska.