/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2008/fotboll_1708.png
Lagerbäck tog ut Henrik Larsson men glömde att ta ut Stefan Ishizaki. Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL

SISTA ORDET. Ett evigt gräl mellan fotbollsentusiaster är vem som är tidernas bäste svenska spelare. Jag har själv förhöjt stämningen vid många middagsbjudningar genom att diskutera frågan under de fem á sex timmar som behövs för att få den grundligt belyst.

Det som ger diskussionen nerv är att favoriten alltid hämtas från det egna laget och att det är tillåtet att nedvärdera motkandidaterna. Talar man med en person som håller på Änglarna nämner denne förr eller senare Torbjörn Nilsson, en MFF-supporter Bo Larsson och en Norrköpingfan Gunnar Nordahl.

Den senare är svår att dissa. Han vann som proffs i Milan italienska skytteligan fem gånger. Under sin Italientid gjorde han 225 mål på 291 matcher i första ligan. Men säger hans belackare, utan så skickliga framspelare som Gunnar Gren och Nils Liedholm hade han varit en medelmåtta.

Mitt eget lag Elfsborg tävlar med hårdingar som Ove Grahn, men frågan är om inte den numera bortglömde Sven Jonasson är en ännu större spelare. Från 1927 till 1946 spelade han 410 matcher för Elfsborg och gjorde 252 allsvenska mål, ett hittills oöverträffat rekord.

334 allsvenska matcher i rad

Han innehar också det oslagbara rekordet om att ha spelat 334 seriematcher i svit. Sviten bröts därför att han under andra världskriget var beredskapsinkallad och inte fick permission ens till invigningen av Ryavallen 1941 trots kung Gustav V:s närvaro vid högtiden.

När vår oavsättlige förbundskapten Lars Lagerbäck nu har lyckats övertyga Henrik Larsson om att ta plats i den svenska EM-truppen kommer den eviga dispyten ånyo att ta fart. Åtminstone om Henrik Larsson lyckas hjälpa fram oss till kvartsfinal.

Själv säger Henrik Larsson med falsk blygsamhet för en spelare som varit europeisk målkung i flera år att han inte är säker på en plats i startelvan. Men inte har väl Lagerbäck släpat dit honom för att nöta på avbytarbänken?

Lagerbäcks problem är att han har flera bra anfallsspelare att välja mellan men ett ganska oprövat försvar. I det läget brukar Lagerbäck välja en defensiv 4-4-2-uppställning med yttermittfältare som jobbar hårt bakåt. En försiktig taktik som i bästa fall gör att vi överlever gruppspelet.

Börja med ett tremannaanfall

För egen del hoppas jag Lagerbäck är mer djärv än så. Varför inte starta med ett tremannaanfall med Markus Rosenberg, Zlatan Ibrahimovic och Henrik Larsson där den senare precis som i klubblaget kan spela släpande forward och vid behov förstärka mittfältet.

På mittfältet får vi då klara oss med Fredrik Ljungberg, Anders Svensson och det nya stjärnskottet Sebastian Larsson. Men de har alla tillräcklig arbetskapacitet för att gå iland med uppgiften.

Det skulle visserligen innebära att den starkt överskattade Kim Källström hamnade utanför startelvan. Men om alternativet är att ändå plocka honom av planen i halvtid…

Ibland undrar jag om Lagerbäck förstår sig på fotboll

Lagerbäck kommer förstås inte att följa mina råd. Det gör han aldrig. Han missade till exempel att ta ut Elfsborgs Stefan Ishizaki till EM-truppen, trots att denne efter flytten från AIK till en riktig fotbollsklubb visat sig vara en ytterkantsspelare som påminner om världsartisten Figo.

Ibland undrar jag om Lagerbäck förstår sig på fotboll. Han är visserligen vår genom tiderna mest framgångssrike förbundskapten, men med tillgång till så bra spelare som de svenska är det ju ingen större bedrift.