KRÖNIKA. Det är snart fem år sedan svenska folket hade möjligheten att avgöra om Sverige skulle bli medlem i den Europeiska monetära unionen EMU eller inte.

Som ni säkert kommer ihåg föregicks omröstningen av en bitvis mycket hård debatt. För ett ja till EMU fanns starka krafter inte minst inom näringslivet, banksystemet och bland de flesta yrkesekonomerna.

Om man till detta lägger att det bland riksdagspartierna fanns en förödande majoritet av ja-sägare, så förstår man att de flesta var övertygade om ett klart ja i folkomröstningen.

Stämplades som mindre vetande
Opinionsundersökningarna inför valet pekade emellertid på ett relativt jämt resultat, vilket fick till följd att socialdemokrater som talade för ett nej stämplades som mindre vetande av partiledningen.

Så här med snart fem års perspektiv kan man lätt konstatera att den socialdemokratiska ledningen under ledning av partiordförande Göran Persson gjorde ett gigantiskt taktiskt magplask.

Jag skulle inte bli förvånad om en noggrann undersökning visade att ett viktigt skäl till partiets medlemstapp är hanteringen av EMU-frågan. Skulle man därutöver göra en analys av de argument som ja-sidan använde skulle många få skämmas.

Alliansen rör sig
Varför tar jag upp EMU-frågan idag? Var det inte så att den borgerliga regeringen lovade att inte aktualisera en ny folkomröstning under den här mandatperioden?

Ni som är politiskt intresserade har  väl inte missat att man inom den så kallade alliansen börjar röra på sig i EMU-frågan och jag skulle inte bli förvånad över en ytterligare ökad aktivitet.

Det gäller med andra ord att vi som arbetade för ett nej till EMU inte går och slöar till.

I sanningens namn ska jag säga att utvecklingen inom EMU de senaste tio åren talat till förmån för oss som röstade nej.

Den senaste opinionsundersökningen i Tyskland visar att en tredjedel av befolkningen vill gå ur EMU och återinföra D-marken!

Krav på disciplin
I dagarna har det också kommit stark kritik från självaste EU-kommissionen, där man pekar på att regeringarna inom valutaunionen inte till fullo accepterar de ekonomiska och politiska konsekvenserna av ett medlemskap!

Kommissionen kräver bättre disciplin och solidaritet mellan euroländerna för att långsiktigt säkerställa valutaunionens hållbarhet.

Som exempel nämner man snabbare strukturreformer, skärpt budgetövervakning och att ländernas finansministrar måste öka trycket på sina regeringar. Vad de olika förslagen innebär för ländernas löntagare är inte svårt att räkna ut.

Stig Malm
Tidigare LO-ordförande
Skriv ett e-postbrev till debattredaktören