AVHANDLING. Ingenting är så bra för ett samhälles utveckling som folkrörelser, hävdar den amerikanske statsvetaren Robert Putnam (i Den ensamme bowlaren).

När människor möts i grupper och föreningar skapas nämligen ett förtroende som förvandlas till ”socialt kapital”, och samhällen som har en hög dos därav utvecklas väl, ekonomin växer och medborgarna deltar aktivt i demokratin, både på lokal och nationell nivå.

Med de glasögonen byggdes Sverige av de klassiska folkrörelserna arbetarrörelsen, frikyrkan och nykterhetsrörelsen. Och i dag, var hittar vi de folkrörelser som kan bygga framtidens samhälle?

Magnus Wennerhag säger i sin avhandling Global rörelse att det nu under 40 år vuxit fram nya rörelser vid sidan av och ofta i direkt motsättning till den gamla arbetarrörelsen: solidaritetsrörelsen, kvinnorörelsen, miljörörelsen. Senast i den raden av nya folkrörelser finner vi den globala rättviserörelsen.

Globalisering med mänskligt ansikte
Eftersom detta är en avhandling i sociologi och inte i statsvetenskap blir det sociala kapitalet bara en bifråga.

Det som intresserar Wennerhag är i stället vad aktivisterna i rättviserörelsen anser och vill. Tusen människor har intervjuats (av de 9.000 som deltog i sociala forum i Sverige våren 2004) och bilden som framträder är ganska tydlig.

Den svenska rättviserörelsen består av unga människor – hälften är under 26 år – till vänster som är mer intresserade av politik än genomsnittet, i alla fall mätt med valdeltagande och medlemskap i politiska partier. Aktivisterna är inte negativa till globalisering, utan vill bara ge den ett mänskligt ansikte.

Det som är nytt är att eftersom så mycket ekonomisk och politisk makt blivit internationell, blir också aktivisternas politik och referensramar globala. De vill att de etablerade politiska kanalerna ska fyllas med nytt och bättre innehåll.

Synen på demokratin
Wennerhag gör det lätt för sig när han tar upp frågan om demokratiska spelregler och rättviserörelsens egen legitimitet.

Wennerhag sammanfattar det ganska överslätande: rättviserörelsen accepterar demokrati som ett minimikrav, men anser den samtidigt begränsad och otillräcklig.

Det påminner om de leninistiska studiecirklar som i vänstervågens svallvåg ville beteckna Sverige som en ”borgerlig demokrati”, vilken borde ersättas av något bättre, förvirrande nog kallat ”proletär diktatur”.

En folkrörelse för framtiden
Bygger då den globala rättviserörelsen ett socialt kapital för framtiden? Jag tror det, man hjälper faktiskt till att ge Putnams tankar en internationell klädedräkt.

Det sociala kapitalet kan inte längre bara ses inom ramen för stater eller regioner, många av de frågor som behöver hanteras är numera i verklig mening så världsomspännande – miljökrisen, de nervösa finansmarknaderna, epidemiska sjukdomar – att globala folkrörelser behövs för att få politiker att vidtaga rimliga åtgärder och införa globala skatter.

Där är vi inte ännu, men folkrörelser och staters politik kompletterar varandra, såsom det nationella och globala är två sidor av samma värld.

Avhandling: Global rörelse. Den globala rättviserörelsen och modernitetens omvandlingar.
Författare: Magnus Wennerhag.
Förlag: Atlas Akademi.

Kenneth Hermele
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören