SAMTIDSHISTORIA. Två nya böcker om antidepressiv medicinering kompletterar varann och får politisk schvung som provstickor i samtiden.

Den ena är lysande journalistik och kartlägger läkemedelsindustrins lömska framfart.

Den andra gör en känslig filosofisk analys av vad en behandling med Zoloft eller Cipramil eller nåt annat serotoninåterupptagningshämmarpreparat betyder i individens liv. 

Mördande reklam
Plötsligt på nittitalet kom en våg av förskrivning av nyuppfunna psykiatriska preparat från allmänläkare och företagsläkare. Och sjukskrivningen för depression ökade dramatiskt. 

Många blev rejält hjälpta av diagnosen och medicineringen därför att de därigenom togs på allvar (även om effektiviteten är som sockerpiller och ingen riktigt vet hur det funkar: ibland går det tvärtom riktigt illa). 

Men marknadsföringen hade varit häpnadsväckande. Inte av de enskilda produkterna, men av diagnoser som dold depression och panikångest. Och inte via reklam utan via pseudoinformation, fejkade patientföreningar och godtrogna journalister!  Ingrid Carlbergs Pillret lär ut så mycket om propaganda att den känns farlig. Hoppas ingen missnöjespolitiker läser den på fel sätt. 

I stället för förändring
Samtidigt som den politiska analysen av pillrens genomslag hos Svenaeus är helt exemplarisk. Tabletter för känsliga själar kan med fördel kompletteras med stressforskaren Töres Theorells pamflett I spåren av 90-talet

Orimliga arbetsvillkor både för läkarna och för patienterna (i deras respektive yrkesroller). Det är vad man kan utläsa. Med gott om koncentrerad besk vishet som följande:

”Tabletterna kan därför komma att ersätta en reflektion kring och förändring av livssituationen för den som tar dem. Och de kan komma att ersätta socialt stöd och förändringar av dåliga arbetsförhållanden för utsatta personer som riskerar att drabbas av nedstämdhet och ångest. Varför förändra ett arbets- och samhällsklimat om man kan immunisera dem som drabbas av det genom medicin?”

Utsortering pågår. Med farmakologisk hjälp.

En liten studiecirkel
Bägge böckerna är således rekommenderad politisk läsning. Det enda jag vill klaga på är att Carlberg är dåligt inläst på Freud. Vars teori om melankoli som det förlorade kärleksobjektets hämnd i form av dödligt självhat också förtjänar att bli politiskt relevant.

Man kan därför komplettera med Johan Beck-Friis förbisedda mästerverk När Orfeus vände sig om, som utkom 2005 och förenar spetskunskap inom neurologi och psykoanalys.

Ja nedanstående torde bli sommarens studiecirkel:

Bok: Tabletter för känsliga själar. Den antidepressiva revolutionen.
Författare: Fredrik Svenaeus.
Förlag: Nya Doxa.

Bok: Pillret. En berättelse om depressioner och doktorer, forskare och Freud, människor och marknader.
Författare: Ingrid Carlberg.
Förlag: Norstedts.

Bok: I spåren av 90-talet.
Författare: Töres Theorell.
Förlag: Karolinska institutet University Press, 2006.

Bok: När Orfeus vände sig om : en bok om depression som förlorad självaktning.
Författare: Johan Beck-Friis.
Förlag: Natur och Kultur, 2005.