REFLEXION. Det visade sig i år att Första maj och Kristi himmelsfärdsdag sammanföll. Miljoner ledighetsdar åt skogen. Men också en anledning till eftertanke: Vad kan det finnas för samband mellan politik och frälsning?

Teologin, bör man känna till, upplever just nu en guldålder, i Sverige och i hela världen; kanske är vetenskapen om det ovetbara det universitetsämne som går längst i självprövning och förutsättningslöshet.

Ett imponerande smakprov vankas i antologin Systematisk teologi, som givits ut av tre i den yngre generationen: Mattias Martinsson, Ola Sigurdson och Jayne Svenungsson.

De skriver i sitt förord att det nya består i ”att presentera kritiska tankemöjligheter i ljuset av samtidens utmaningar”.

Varje grundbegrepp får en noggrann genomgång från urminnes tider till dagsläget, av experter som är långt ifrån överens i frågor som etikens universalitet, kyrkans roll eller kristendomens uppgift.

Stämningen i boken blir därför mycket dynamisk, för att inte säga intelligent. Oenighet ger styrka. 

Vad menar vi egentligen
Tänk om arbetarrörelsen, och hela vänstern, vore sysselsatta med ett liknande reflexionsarbete kring de grundläggande antagandena och deras plats i världen!

Vad menar vi egentligen med klass, med solidaritet, med rättvisa. Törs nån vilja ta reda på det?

Och framför allt: Vad är den stora berättelsen kring vår strävan? Kommer klasskamp och/eller framsteg att leda till en ny värld? Är frihet en måttstock eller en drivkraft?

Det finns mycket att fundera på, för att reflektera över den egna verksamheten och för att uppmärksamma skillnaden gentemot andra ideologier – och gentemot religionerna. 

Själva skola vi oss frälsa
Men det finns också gemensamma rötter. Vissa tänkare, som filosofen och f d Europaparlamentarikern Gianni Vattimo uppfattar demokratin och välfärdsstaten som den sanna kristendomen, ja som den heliga Andens arbete.

Han skulle genast skriva under på de vackra orden i Menanders översättning av ”Internationalen”: "Nej, själva skola vi oss frälsa, och samfälld skall vår räddning bli!" 

Den stora uppdelningen
I kapitlet om den heliga Anden nämner Svenungsson arbetarrörelsen explicit, i anslutning till filosofen Karl Löwith:

”Vad radikala filosofer som Proudhon eller Marx lyckades med i större utsträckning än många av 1800-talets teologer var … att bevara den profetiska visionen om en tid då rätten skall breda ut sig och de fattiga och förtryckta få upprättelse.

I de sekulära ’frälsningsläror’ som socialismen och marxismen erbjöd låg sålunda en fundamental utmaning för de kristna kyrkorna, som i takt med den förlorade offentliga makten under moderniteten ofta reagerat med att överbetona relationen mellan Gud och individen på det sociala engagemangets bekostnad.”

Så politiken blev kollektivets sak, medan frälsningen uppfattades som nånting för den enskilde. Och nånstans i den uppdelningen förångades också drömmen om att bygga paradiset på jorden.

(Jag har en stark aning om att min egen pappas starka känslor för Sovjet hade sina rötter i de frireligiösa stämningarna på sågverken där han växte upp. En massa ”Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattuflod” inblandat i kampsångerna.)

Frimodig och stark
Det intressantaste bidraget om kristendomens roll i politiken är Arne Rasmussons resonemang i kapitlet ”Kyrka och samhälle”. Han går igenom olika historiska epoker när teologiska reflektioner spelat en viktig roll som inspiratör till befrielse, och tecknar ett uppdrag att stå fri och teckna alternativ till världens maktordningar, utan att liera sig med dem.

”Det som nu ses som orealistiskt kan senare bli trovärdigt. Man kan upptäcka andra sorters nyttigheter och ge röst åt dem som ingen röst har.”

Det låter väl som ett bra förhållningssätt för vilket demonstrationståg som helst?

Lärobok: Systematisk teologi. En introduktion
Redaktörer: Mattias Martinsson, Ola Sigurdson och Jayne Svenungsson
Medverkande: förutom redaktörerna Thomas Ekstrand, Maud Eriksen, Philip Geister S.J., Ann Heberlein, Elena Namli, Arne Rasmusson och Katarina Westerlund
Förlag: Verbum