/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2008/renita_soren_1708.jpg
Att kvinnor jobbar i hemtjänsten ses som naturligt, men männen måste försvara sitt yrkesval och förhålla sig till kvinnan som norm, hävdar genusforskaren Renita Sörensdotter. Foto: Anna Wahlström.

Hemtjänsten förändras. Den helsvenska kvinnan från arbetarklassen får manliga kollegor och arbetskamrater från helt andra delar av världen. Alla lär sig av att jobba med kollegor som gör saker på olika sätt, konstaterar forskaren som har följt mångfaldsarbetet i Malmö.

En rejäl svensk kvinna. Så ser schablonbilden ut av en anställd i hemtjänsten. Men en omvandling är på gång.

– Jag skulle vilja rensa hela yrket från kopplingen till kvinnlighet, säger forskaren Renita Sörensdotter.
 
Sedan starten 1950 har hemtjänsten förknippats med svenska, vita, heterosexuella, medelålders kvinnor med bakgrund i arbetarklassen. I dag är de anställdas ursprung allt mer varierande. Men förändringen sker inte utan svårigheter. Renita Sörensdotter är socialantropolog på centrum för genusstudier på Stockholms universitet. Hon skulle önska sig att alla berörda ställde sig frågan: Vad krävs av en omsorgsarbetare? Och vad har det med genus att göra?

Helt traditionellt
Hon har tittat på arbetsvillkor och relationer i två olika hemtjänstgrupper. Det som förvånade henne mest var att arbetsplatser fortfarande genomsyras av de traditionella könsrollerna. I en liten bruksort i Dalarna var personalens sammansättning helt enligt traditionen. Och värderingar som kom fram handlade om att männen förstås inte skulle passa i hemtjänsten utan hörde hemma där de jobbade, på bruket.

I Stockholms innerstad bestod gruppen däremot av människor med olika kön, etnicitet, klasstill-hörighet och utbildningsnivå. Och då förändrades relationer och struktur. Medan kvinnornas yrkesval ses som naturligt måste männen hela tiden försvara sitt val och förhålla sig till kvinnan som norm. De som avviker från normen, i fråga om kön, etnicitet, sexualitet med mera, ifrågasätts.

– I Sverige har vi en tydlig rashierarki som få pratar om, säger Renita Sörensdotter.

Många kvinnor som arbetar inom hemtjänsten uttrycker en önskan om att få in fler män.

– Men de säger det som en LP-skiva som hakat upp sig, säger Renita Sörensdotter.

Blanda inte nog
För det finns något problematiskt med att ta in män, anser hon. Eftersom de redan har makt i samhället bär de med sig överordningen till personalgruppen. Det räcker inte att män och kvinnor och personer med olika etniskt ursprung och olika sexualitet blandas på arbetsplatser.

– För att uppnå jämställdhet måste man jobba med normer.

Hon tycker att hennes fältstudier har visat att de anställda har dragit samma slutsats som hon själv: Det handlar om kompetens och om att passa för omsorg, oavsett kön, etnicitet, ålder och sexualitet. Och de anställda säger själva att de jobbar rätt lika. Men för att göra arbetslagen medvetna om den analysen skulle Renita Sörensdotter vilja se gruppdiskussioner på arbetsplatserna där frågan lyftes.

Fotnot: Renita Sörensdottters studier presenteras i avhandlingen Omsorgsarbete i omvandling – Genus, klass och etnicitet i hemtjänsten.

Läs också: artikeln "Mångfald vidgar vyerna i vården", 25/4 2008
Läs också: artikeln "Hyn avgör hur jobbet värderas", 25/4 2008