Hundarnas jobb är att sprida glädje

Förtjusta tillrop, ost och klappar. Och så en tupplur, innan allt börjar om. Stövartiken Timmy gillar jobbet som terapihund, och att hon gör nytta är det ingen tvekan om.

– Nu kommer hon! Nej, men hej är det Timmy som kommer? Hej Timmy, kom här så ska du få.

Svansen viftar i raketfart, och tassarna trippar snabbt mellan stolar och bordsben.

I tur och ordning lägger Timmy sitt huvud i knäet på pensionärerna runt matbordet på äldreboendet Framnäs i Fors norr om Avesta. Hon får idel leenden och smek, men siktet är inställt på mer.

– Timmy, vill du ha ost? Här ska du få en…

Birgit Krantz tar en ostskiva i handen, och Timmy är där med nosen innan hon avslutat meningen.

Jobbar som terapihund
Fem minuter senare är det slut på alla ostfat. Timmy har fått ost och smörgåsar av alla runt bordet. Några enstaka ägghalvor är allt som återstår av förmiddagsfikat, men för att de ska slinka ner krävs rejält med kaviar på toppen. Det vet de äldre som beslutsamt greppar tuben.

– Det är tur att hon inte är min. Jag skulle skämma bort henne för mycket, konstaterar Birgit Krantz, medan Timmy slickar i sig kaviaren.

Timmy är en av sju terapihundar i Avesta kommun. Varje tisdag i snart fyra år har hon besökt dagverksamheten på Framnäs, tillsammans med sin husse Bertil Persson.

– Hon älskar det. Se bara så glad hon är, säger han.

Glädje smittar
Själv tycker han också att det är roligt att träffa de äldre, och dela med sig av sin hund. Och glädjen smittar. För många deltagare i dagverksamheten är tisdagens hundbesök veckans höjdpunkt.

– Det är så roligt när hon kommer. Jag tycker om hundar och katter och hästar och grisar och … alla djur! säger Ingvar Tillenius entusiastiskt, och berättar om när han mötte en björn i skogen.

Han får det att låta som om det skett förra veckan, trots att det var många år sedan.

Många jakthistorier
Att Timmy är stövare och jakthund är en fördel i vårdaryrket. Många äldre män har jagat själva med egna hundar.

– Vi har haft män som gått väldigt långt i sjukdomen, som knappt pratar alls, men som börjar prata jakthistorier när de ser Timmy, säger Kerstin Forsberg, som är anställd på dagverksamheten, där de flesta lider av demenssjukdomar.

Hon berättar att många av de äldre mår bra av att umgås med djur. De blir lugnare och gladare, och i flera fall har de kunnat minska sin medicinering.

Ger effekt
Tidigare hade Kerstin Forsberg sin egen hund med på jobbet, men det fungerade inte. Hunden ville bara umgås med några få favoriter som gav den för mycket mat. Modellen med terapihund en timme i veckan är perfekt, tycker Kerstin Forsberg.

– Det ger glädje hela dagen. Både inför mötet och efter när vi pratar om Timmy. Det är bra för dem som tappat ord och närminne att få något att hänga upp dagen och veckan på.

Att hundterapin har effekt är även Harriet Gustafsson övertygad om. Hon är arbetsterapeut i Avesta kommun och är ansvarig för terapihundarna, och deras hundförare som alla är volontärer.

Modellen med frivilliga terapihundar har funnits i Avesta sedan 2003. Harriet Gustafsson, som varit med från början, tycker att den fungerar bra.

Hunden är i fokus vid besöken och att hundförarna är med och ser till att mötet mellan hund och människa blir bra. Att hundmötet sker på en bestämd plats och tid gör också att de som är rädda eller allergiska kan undvika att träffa hunden.

Hunden som arbetsredskap
Harriet Gustafsson använder också sin egen hund, mellanpudeln Jolly, i arbetet med äldre och människor med psykiska problem.

– Hunden är ett av mina arbetsredskap. Terapihunden är perfekt till att träna bålbalansen för personer i rullstol. De får mata den på olika sidor om rullstolen och de böjer sig då ner fast de egentligen inte vågar.

På samma sätt kan hunden få människor som inte vill eller vågar gå ut i vanliga fall att lämna sina lägenheter. När hunden behöver gå ut följer de med utan att tänka på sig själva.

Hundprov

På golvet i Harriet Gustafssons arbetsrum tumlar praoeleven Fozzy omkring.

Fozzy är bara två år och har ännu inte genomgått provet för att få bli terapihund, men hon arbetstränar och får rycka in så smått eftersom hennes pappa Jolly är sjukskriven.

– Jag tror att Fozzy blir en bra terapihund när den dagen kommer, men hon måste mogna lite mer först.

Att Fozzy är tillräckligt social råder det ingen tvekan om.

Vill ha kontakt
Hon springer genast fram och ställer sig på bakbenen för att få kontakt med nya människor.

Men det krävs mer för att bli godkänd i terapihundstestet, som brukshundsklubben i Avesta anordnar efter en amerikansk modell: Hunden måste visa att den är lugn, orädd och tålig. Den ska klara av oväntade ljud, som att en stol eller käpp välter.

Den måste tåla att någon okänd drar den i öronen eller svansen.

Extraknäck
Timmy klarade provet galant på första försöket. Nu bär hon examensbeviset med stolthet, ett grönt täcke med texten Terapihund.

– Så fort hon får på sig täcket vet hon vad som är på gång. Då har hon bråttom att komma i väg, säger Bertil Persson, medan han reser sig och börjar duka av.

Hundterapin är över för denna vecka och de äldre tar farväl. De ska ha al
lsång, och Timmy får åka hem och vila några timmar.

Sedan ska hon åka till sitt extraknäck i Norberg, några mil bort.

– Min bror bor på ett boende där, och när de fick höra att Timmy var terapihund ville de också ha besök, så nu dubbeljobbar vi, säger Bertil Persson klär av Timmy arbetskläderna.

Hon får lunchrast, som vilken arbetare som helst.

FAKTA: Djur i vården
Internationell forskning visar att kontakten med djur är bra för den fysiska och psykiska hälsan. Hundar på vårdhem bidrar till att äldre rör sig mer och blir mer sociala.

Kontakten med hundar gör äldre mer vitala samt minskar ångest, förvirring, depression och trötthet, enligt studier som sammanställts av Ingmar Norling, sektionen för vårdforskning vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.  Han konstaterar också att allergier är relativt ovanligt i de äldre åldersgrupperna, samt att kostnaderna för sjukvård och läkemedel skulle kunna minska om djur användes mer inom vården.