Boken samlar reportage publicerade de senaste femton åren. De pendlar mellan det outhärdligt hårdkokta och det försiktigt ömma.

I skildringen av mordet på den homosexuelle hockeyspelaren Peter Karlsson slås man av grymheten i brottet. Hur en 19-årig kille tar ihjäl sitt offer med sextiofyra knivhugg sedan denne, kraftigt berusad, försökt ragga upp honom en sen natt. Men när Berglund träffar 19-åringens mamma, och tar del av hennes oro över sonens framtid, kommer också den större bilden fram.

Utan att illgärningarna på minsta sätt försvaras så sätts de in i ett komplexare sammanhang. Föreställningen om den isolerade förklaringen kommer genast i gungning.

Ett bärande tema är just hur förenklade mediebilder kan vara, och hur nyanser som inte passar in i en story sopas undan, utan större reflexion. Hur tabloidjournalistik, i vid mening, snarare är en sorts fiktion med inslag av sanning, än något annat.

Men frågan är hur Christer Berglund själv förhåller sig till verkligheten. Skulle han inte, genom sin stora pondus, kunna lura upp nästan vem som helst på läktaren? Om han bara ville.

Därför är det en fin kontrast att läsa hans mer lågmälda reportage, till exempel ”Rapport från ett vägkors”, om ensamhet och grannfejder i en liten norrländsk by. Eller det reportage som fått ge namn åt boken, där han tätt inpå och mycket känsligt berättar om en äldre kvinnas kamp mot cancern, och hennes slutliga bortgång. Då känns orden om journalistikens ödesbestämda kitschighet avlägsna.

Pocket: I dödens väntrum.
Författare: Christer Berglund.
Förlag: Atlas.

Martin Bergqvist
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktionen