Mattanterna fick nog – öppnar eget

Förra året stred skolmåltidsbiträdet och Kommunals ombud Lisa Johansson för högre löner. Nu har hon och tidigare kollegan Erika Augustsson (till vänster) startat eget. ”Man har fått en större förståelse för arbetsgivarsidan”, säger Lisa. Dottern Fanny är anställd som diskare. Foto: Anna Wahlström.

De krävde 1.000 kronor i löneökningar. Det blev 5.000 kronor – i löneminskning. Och längre arbetsdagar. Men också en alldeles egen lunchservering där de själva bestämmer.

Bakom disken på lunchserveringen i Nytorp står Lisa Johansson rödrosig om kinderna och iklädd en vit köksmössa som så många arbetsdagar förr. Fixar med det kallskurna, serverar mat, gör rent – precis som tidigare. Och Erika Augustsson sköter stekspaden på samma sätt som när de i elva år var kolleger i skolköket.

– Men här bestämmer vi själva, det är den stora skillnaden, säger Lisa.

Inte lön för mödan
Förra året följde LO-Tidningen personalen på Hjälmstaskolans kök i Vallentuna, under Kommunals centrala löneförhandlingar. Slitet som skolrestaurangbiträde, gav inte lön för mödan, ansåg Lisa Johansson och Erika Augustsson då. Många hade deltider, onda ryggar och var tvungna att ha en man som såg till att familjeekonomin gick ihop. Som kokerska och kökschef hade Lisa och
Erika de enda heltiderna och de högsta lönerna, 18.500 respektive 21.000 kronor i månaden.

Erika hade inte lust att ”gå kvar där med käpp”. Båda ville något annat. Tillsammans fantiserade de om att starta eget, berättade de i maj i fjol. Men det gällde att våga kasta loss. Och om det gick åt helvete?

Lånade på huset
Inte långt därefter fick Lisa Johansson nys om en ledig lunchservering i Täby. Två gånger åkte hon dit, till företagsområdet i Nytorp, och bara tittade. Sedan tog hon med sig Erika. Nästa gång gick de runt bland företagen och presenterade sig och sina planer. Att alla var positiva avgjorde saken. Och att båda hade möjlighet att ta en halv miljon kronor i extra lån på sina privata hus.

Efter lunchruschen slår sig Lisa och Erika ner med strömming och potatismos. Lisas dotter Fanny, som är anställd fem timmar om dagen för disk och plock, tar hand om några barn som kommer in för att handla godis.

– Vi har Engelska skolan i närheten. Egentligen var det mot våra principer att sälja godis, men sen tänkte vi: Skit samma, säger Lisa.

– Så vi har ungarna kvar i lagom mängd, säger hon.

– Precis lagom, nickar Erika.

– De där två har gått på Hjälmsta förut, säger Lisa och pekar lite diskret, medan Fanny hojtar och undrar vad en chokladbit kostar.

Bemötandet är också lön
Men egentligen trivdes de med barnen. Värre var att den vuxna personalen oftast ignorerade dem. Eller var sura för att något var
slut. Nu är det trevliga och uppskattande kunder, aldrig några hårda ord, säger de. Och det väger upp det hårda arbetet.

För att det ska gå ihop sig behöver de 120 lunchgäster. Det fick de redan under öppningsdagen i höstas. Den här dagen – Lisa sneglar åt de återstående brickorna – har det varit runt 170 besökare. Och dagen innan ytterligare 20. Och de är faktiskt rätt stolta över att kunna plocka ut 15.000 kronor i lön. Och då är de onödigt försiktiga säger revisorn. Men de vill ha beredskap.

Redan första dagen gick ugnen sönder. Hela fronten ramlade av. Erika fick mikra efter hand. Deras män har peppat och varit behjälpliga. Båda har snickrat. Och Lisas man, som är sjökapten och har längre ledigheter, sköter bokföringen.

– Vi trodde att vi skulle hinna lära oss det på eftermiddagarna, säger Erika.

Långa dagar
Men med lunch och catering blir arbetsdagarna ändå långa, från sex på morgonen till sex på kvällen – minst. Att Kommunals förhandlingar gav ett rejält lönelyft, 1.500 kronor för Lisa och 2.000 kronor för Erika, kunde de se på lönebeskeden när de redan tagit tjänstledigt.

Nu har de sagt upp sig på riktigt.

– Det var häftigt att få hänga upp skylten. Det firade vi med champagne, säger Erika.

Och där sitter den nu: ”Tanterna på torpet”.

TIDIGARE ARTIKLAR I SERIEN:
Läs också: reportaget "Seger med bitter bismak", 1/6 2007
Läs också: reportaget "Kommunal får höja rösten"
Läs också: reportaget "Kvinnorna som alla pratar om"
Läs också: reportaget "Besvikelse efter Kommunals bud"